En sista vecka

Som jag nämnde sist så var det cykelfest förra helgen, blev en riktigt lyckad kväll. Och jag och Victor hade lika tur som förra året och fick stå för förätt så att det bara var att cykla runt till andra resten av kvällen. Vädret var också på vår sida med sol hela kvällen. den här veckan har rullat på, inte i alltför hög fart kan jag väl säga, trots att jag var ledig i onsdag. Förutom jobb så har jag hunnit med någon löprunda, nationaldagen spenderade jag hos Lina. Blev även nattkörning för Victor i veckan i och med brandrisken som varit, så han har varit hemma och sovit på dagarna för att i alla fall få lite sömn. Sådana gånger saknar man inte skogen faktiskt.

Den här helgen har varit rätt lugn, lite drönarkörning då Victor fick hem sin i fredags. Flygshow på flygplatsen hann vi också med ett tvärt igår. Och idag blev det middag hos svärisarna innan jag och Josse tog oss ut på en springtur. Skönt att ha fått någorlunda rutin på löpningen igen. Och nu är det bara att ladda om för en jobbvecka, känns som den här veckan kommer vara en evighet i och med att jag går på semester på fredag. Fyra välbehövliga veckor!

 

Ett inlägg som försvann

Halloj! Skrev ett inlägg tidigare i veckan som på något sätt tydligen försvunnit. men sommarvärmen fortsätter och förra helgen blev det premiär ut med båten för i år. Riktigt mysigt!  Blev sen en intensiv jobbvecka med fyra av fem dagar uppe i kran. Det går framåt på den fronten och båtarna är hela. Och denna helg hade vi planerat en trip till Fredrika för grillning hos Mackan och Maja. Vi hade först inte tänkt att åka förrän på lördag men ändrade oss och mötte upp dom i Lycksele för mat på Golden redan på fredagen innan vi rullade dom sista milen till Fredrika. Blev en trevlig helg med fint väder, men som vanligt försvann helgen alldeles för fort och imorgon är det åter tillbaka till verkligheten. Skulle nog ljuga lite om jag sa att det inte känns gode gött med bara fjorton arbetsdagar kvar innan semester. Men nu ska man först ta sig igenom den här veckan till att börja med och ladda upp för årets cykelfest som äger rum på lördag. 

 
 

Sommar och sol

Så var det måndag och ny vecka igen, var inte alls redo för det kände jag. Helgen gick återigen för fort och kroppen tyckte som vanligt att 5 var en hemsk tid att vakna imorse. Men sånt är väl livet. Blev i alla fall som sagt var shopping i torsdags med Lina, blev faktiskt förvånad själv då jag hittade 6 plagg och en bikini. Lite kanske tack vare Lina då hon peppade till att gå ut helt ur min comfort-zone och köpte sånt som jag aldrig någonsin tidigare använt. Inte för att jag inte tycker de är snygga, mer för att jag själv inte känner mig snygg i det. Men den här sommaren får väl bli den sommaren då jag helt enkelt ger fan i om det skulle vara någon som bryr sig. I sommar är det min sommar. Och efter att har lipat mig igenom 3 timmar av Linda-Maries bok "så lärde jag mig att älska min kropp", så finns det ju ändå hopp. Aldrig relaterat så mycket till en bok.

Helgen som följde blev sedan lugn för min del, sommarvärmen har hittat hit. Blev solning och eurovision i lördags och igår blev det inte många knop, förutom fram mot kvällen då det blev grillning hos Josse och Rickard innan jag och Josse gav oss ut på en springtur. Äntligen!

 

En dag ledigt

Känns inte så dumt alls med en liten ledig dag sådär mitt i veckan imorgon. Och så som planen ser ut nu så drar jag och Lina in till stan imorgon i hopp om att hitta lite somriga kläder. Har inga större förväntnigar på att hitta något då jag tycker affärerna inte riktigt har så mycket, brukar oftast hitta allt på internet. Dock är det ju alltid bra att kunna prova innan. Veckan i övrigt har flytit på rätt bra, ganska seg måndag men. Har hunnit med promenader både måndag och igår dessutom, orkar inte vänta ut förkylningen mer så jag tjuvstartar med lite promenader. Svårt att sitta inne den här tiden på året..
Victor fick då helg idag och har ganska nyss kommit hem, blev en liten surprise då det var tänkt att han skulle köra en stund imorgon. Mycket uppskattat här hemma!
 

 

En månad i elva meningar

Och så var det återigen sådär lagomt längesedan det blev skrivet något här, närmare bestämt en månad. Kan väl kanske delvis skylla på tidsbrist, och en stor del på inspirationsbrist också, dock börjar inspirationen och motivationen komma krypandes så smått. Så ska nu försöka ta tag i det här på riktigt, för tid finns nog egentligen. Har dessutom fått ta över Victors dator då han köpte en ny, vilket också bidrar till lite mer datatid. Mac i all ära men det var inte så dumt med en stationär. Har väl ändå hänt en hel del smått och gott sedan sist, min provanställning gick i April över till en tillsvidareanställning, känns obeskrivligt skönt. Det känns liksom som att sista pusselbiten i livspusslet fallit på plats och jag kan slappna av på ett helt annat sätt. Sen sitter det ju inte helt fel med semester i sommar heller. köpt mig en cykel har jag också gjort, hann en tur och sedan bröt en helvetes-förkylning ut som nu har hållit sig kvar i två veckor. Börjar vara less och vill ut och springa, jag och Josse hade kommit igång riktigt bra och jag började tagga för intervallträning också. Annars så har dagar och helger rullat på som vanligt, i goda vänners lag och ett besök på pinchos har också hunnits med.

 

Ett återbesök på Källan

Våren börjar verkligen göra sig påmind med plusgrader större delen av dygnet, jag känner mig absolut inte redo för den stundande sommaren. Det får mer än gärna stanna så som det är nu. Även denna helg har ju bjudit på fint väder, har dock inte tagit del utev det vidare mycket. Fredagkväll fick vi besök utav Mackan, så vi åt god middag på Olles. Igår körde jag upp till Åmliden för en Må-bra-dag på källan med Klara och Kim. Ångrade dock lite att jag inte valde att stanna över natten. och kvällen spenderade jag och Victor hos Josse och Rickard, trevligt! Idag har jag tagit tag i sådant där som man har en tendens att skjuta upp lite för länge, såsom åka med återvinning, städa till gardreoben och skotta av balkongen för att få plats med balkongmöblerna jag fick av svärmor. Men nu är det gjort och jag hade strax tänkt börja med mitt paltkok. Och efter paltkoman lagt sig så blir nog en promenad görat för denna söndagkväll.

 

Påsk

Denna påsk har vi spenderat i Kaskeluokt, direkt jag slutade i torsdags så började vi rulla inåt landet. Vi fick äve med oss Bäckan. Dagarna har spenderats ute, runt en eld och på skoter. Vädret har verkligen varit på vår sida! På fredagen körde vi även över till Blaiken för att träffa Klara, Tomas och Ossian. Lördagen körde vi till stugan dit även Viktoria och Frallan hittade, blev en fin dag. Provade fiskelyckan ett tvärt, utan något resultat. Och igårkväll började vi rulla hemåt efter att vi varit ute hela dagen då vi kände att det skulle vara skönt att hinna landa hemma en stund innan man ska upp och jobba. Kände inte alls för att återgå till vardagen igen, hade gärna stannat veckan ut. Tur det ändå blir en relativt kort vecka i veckan. Och på lördag åker jag till Källan igen där jag möter upp Klara och Kim för en må-bra-dag. Ska bli riktigt härligt!

 

Måndag

Och så hade helgen passerat och måndag står åter på agendan. Ge mig lite påskledigt, nu tack! Helgen bjöd dock på lite solenergi, älskar dessa vårvinterdagar. I lördags for vi upp på Vitberget och grillade till lunch och på kvällen styrde vi ihop en tacokväll hos Bäckan. Trevligt och gott. Gårdagen blev relativt lugn, en sväng till stan hann jag med för att fixa några grejer till bilen, imorgon är det dags för besiktning och upp till bevis. Kvällen igår bjöd på farmen-final, Linorna och co. kom hit för att se.
Som sagt var, måndag idag, förutom jobb så blev det sen ett armpass på gymmet. Resterande av denna dag ska jag nog göra så lite som möjligt.

 

Det här med att uppdatera

Redan mitten på Mars och årets bästa tid är så gott som här. Synd bara att det fina vädret väljer att visa sig på vardagarna och ta semester på helgerna. Men vad har hänt sen sist då? Jag har hunnit gå en veckas utbildning som kranförare, bara lite övningskörning kvar så är jag redo att ta pensionärens plats. Ärofyllt! Vi har hunnit med en hejdundrande fest. Två svängar till Storuman har hunnits med, varav en var tyvärr för begravning utav vår tappra morfar som tillslut fick somna in i frid.
Annars flyter vardagen på som vanligt, har tagit tag i träningen, igen. Nu när jag har tillgång till gym på jobbet så blir det gym tre gånger i veckan och något spring/skidpass också. Ska även försöka hänga på svärmor och Elina och simma en gång i veckan. Mycket goda vanor, vilket märks i både kropp och själ. I övrigt finns inte så mycket att tillägga, livet flyter helt enkelt på.

 



2017

Nu när vi klivit in i Mars redan så kanske det är dags att utvärdera 2017, innan vi vandrar in i 2018. Det blev ett läskigt, spännande, förvirrande, kärleksfullt, lyckligt, långt och framförallt lärorikt år. Mycket fokus blev på mig själv och karriärsmässiga mål. När året började jobbade jag på ett jobb jag vantrivdes på från dag ett, men jobb är ett måste så jag plågade mig igenom varenda vardag i 3,5 månad. Det var tungt, extremt tungt men ett nödvändigt ont för att fortsätta mitt liv här. Men ett telefonsamtal förändrade allt, jag fick anställning som maskinförare på Rönnskärsverken där jag även fick bli kvar efter sommaren och där jag nu fått chansen att lära upp mig på ett av de finare jobben där ute. Detta har gjort mig betydligt starkare och säkrare i mig själv.

Jag hade även ett roligt och upplevelserikt år. Vintern bjöd på mycket fina skoterdagar på olika platser. Spenderade mycket tid på havet i somras och åkte vattenskidor för första gången. En sak jag kommer minnas också är att jag dprang min första tjejmil. Det är något mitt yngre jag aldrig någonsin skulle kunnat drömma om. Hade en extremt fin helg i Stockholm med Josse. Under 2017 fick jag även checka av ett lifegoal, besökte Ullared och Gekås för första gången, vilket är något jag drömt om länge. Under årets gång fick jag den stora äran att bli moster. Till en underbar liten pojke.



Tyvärr var det också året som jag förlorade min allra bästa vän. Han jag saknar varje dag och förmodligen alltid kommer att göra. Han som gjorde allt svårt lite lättare, han kommer aldrig någonsin tillbaka. Himlen ville ta  honom tidiagre än vad jag ville lämna ifrån mig honom. Älskade Leo, förevigt saknad, aldrig glömd.


2017 var även året jag etablerade mig på riktigt i Drängsmark, officiellt flyttade jag hit dagen före nyår 2016 och jag och Victor blev Sambosar. Jag var rätt så nervös att flytta till en plats där jag inte kände någon (ifall man bortser från Victor) men folk här var extremt vänliga och det har inte varit speciellt svårt att komma in i gruppen. Och det finns vissa här som jag är extremt glad över att ha i mitt liv, som sprider så mycket glädje. Jag tror det har varit nyttigt för mig att komma på ett nytt ställe och stå helt på mina egna ben. En sak jag däremot måste bättra mig på är att besöka Storuman lite oftare, det blir alldeles för sällan och när man väl far dit är det så många som man vill hinna träffa att en helg inte räcker till. Måste också bli bättre på att höra av mig, har så många där borta som betyder så mycket, ett telefonsamtal är det minsta jag kan göra.


Så tacksam över vad detta året gav mig, och extra tacksam över att jag fått dela året med Victor. Han jag älskar, mer och mer för varje dag.

 



Du lever kvar i mig

"Och nu hoppas jag innerligt att Leo får visa någon annan ung tjej rätt väg i livet. Han är ju inte såld än, utan även ute på foder denna gång, så mycket vågar jag inte släppa taget än."

Med de där meningarna avslutade jag mitt senaste inlägg, vilket håller på vara ett tag sedan, precis tre veckor efter det inlägget så finns han inte mer. Han hann aldrig visa någon rätt väg i livet, utan förlorade istället sitt eget, alldeles för tidigt. Jag har många gånger tänkt skriva här, för att bloggen inte ska dö, men att skriva ett inlägg utan att nämna Leo hade inte gått. Och att skriva om det har inte heller gått, jag har liksom inte fattat att han aldrig kommer tillbaka. Han står ju bara hos en fodervärd och en dag, så fort möjligheten ges, så kommer han att bo hos mig igen. Men det är tydligen inte så, han kommer aldrig tillbaka, till någon. När ska man börja förstå? När ska det sluta göra ont? Och när ska man acceptera det faktum att det inte fanns något som kunde rädda honom? TÄNK OM. Tänk om jag hade försökt ha honom i Ostvik ändå, risken att han skulle ha brutit benet den kvällen i en annan hage, på en annan ort är minimal.

Är det här mitt hästliv slutar? I 15 år har hästar alltid varit en flyktväg, ifrån allt som gjort ont, från allt jobbigt, från alla onda människor. Det har alltid varit en del av mig, framförallt Leo.

Han var min bästa vän, den enda som någonsin behövt mig lika mycket som jag behövt honom. Det är så svårt att förklara, för att jag tror inte det finns någon som förstått hur mycket hjälp genom livet jag fått av Leo. Tillsammans hade vi sex ben att stå på den här jorden med, nu har fyra kommit sig upp till himlen och kvar har jag bara två. Det är betydligt mycket vingligare, men det måste gå, tills den dag vi ses igen.

Sov gott min vän.

 

Utan dig

Och så hade det hunnit bli December, årets mysigaste månad. Älskar när det är ljus och rött överallt. Årets första julbord avklarade vi på verandan förra helgen, god mat, trevligt sällskap och bra underhållning. Och förra veckan flöt på, rätt långsamt men. Och förra måndagen skickade jag iväg Leo till en ny familj, till Luleå. Fick ju reda på i mitten av Oktober att förra fodervärden köpt en ny häst och inte kunde ha kvar honom längre. Hade inte så mycket tid att hitta någon ny och slet som ett djur, det skulle ju ändå kännas bra och inte bara ta första bästa. Tiden började rinna ut och började istället leta efter stallplats för att ta hem honom själv, men mitt i det där var jag tvungen övertala mig själv om att det inte var ett alternativ. Jag skulle göra allt för att Leo skulle ha det bra, vilket skulle göra att allt annat i livet skulle bortprioriteras, vilket både jag och folk i min närhet skulle få lida för. Så tillslut så fick det bli en familj i Luleå som han fick åka till och jag hoppas innerligt att det blir rätt. det gjorde ont att välja bort alternativet att at honom själv, jag kände mig så egoistisk, dålig och ansvarslös. Han har ju alltid funnits för mig när jag har behövt honom, men när han behöver mig vänder jag bara ryggen till och skickar iväg honom. Han läkte såren efter knivarna i ryggen, han va snäll när andra var mindre snäll, han var mig trogen varje dag och han kunde jag känna tillit till, vilket den mänskliga faktorn gjort det svårt att känna till något på två ben. Han bar upp mig när det var lite svårt att stå på mina egna ben. Men det går inte att hänga upp sitt liv på en häst. Sen jag släppte in Victor i mitt liv har han också gjort allt det där som Leo gjort tidigare. Han har visat att även mänskligheten kan vara pålitlig bara man träffar rätta människor. Och nu hoppas jag innerligt att Leo får visa någon annan ung tjej rätt väg i livet. Han är ju inte såld än, utan även ute på foder denna gång, så mycket vågar jag inte släppa taget än.

Jag vet det gör ont
Men tiden går fort
Och jag kan inte förlora mig i dig
Jag måste leva

 

Storuman och lite annat

Nu börjar det vara en stund sen, igen. Men ni har som vanligt inte missat så mycket i mitt extremt intressanta liv. Förra helgen begav vi oss till Storuman, umgås med familjen och se så att stället stod kvar. Det känns ungefär som det väsentliga. Lördagen spenderades till största del hos syster där det bjöds på middag. Och Ossian växer så det knakar. En lunchdate med min fina och saknade Nelly hann vi dock med också. Finns så många man egentligen skulle vilja hinna träffa, men en helg är väldigt kort. Är ju dock alltid skönt att komma hem igen när man varit borta. Jag har alltid varit extremt hemmakär och trodde väl nånstans att det skulle bli bättre när jag flyttat, att Storuman alltid skulle kännas mest hemma. Men efter en helg borta blir man alltid lika glad över att se Drängsmarks-skylten. Annars har det varit rätt lugnt, har varit rätt mycket stress runt Leo, förhoppningsvis börjar det ljusna lite nu. I alla fall nog för att vinna lite tid. Iövrigt finns inte mycket att nämna, hoppas på att veckan går fort då vi är ett gäng som bokat julbord och Euskefeurat på verandan på Lördag. Lär bli hur bra som helst. 


 




Uppdatering

Nu var det ju ett tag sedan igen, och vad har då hunnit hända? Jag och Victor firade ett år förra söndagen, shit vad tiden går! Känns som nyss men samtidigt känns det som att det är så här det alltid har varit. Han är så bra och det är så fint att ha någon att dela allt med. Gjort en tur till arenan för att se, för min del, säsongens första match. Och på tal om hockey så fick vi idag tag på biljetter till hemvändarmatchen mot Luleå den 30:e december, så då kommer del av familjen hit och bord på pinchos är även bokat efter. Pinchos gjorde vi premiär på här i stan i fredags då svärfar fyllde år i torsdags, jag tycker ju konceptet är lite roligt. Mätt blev vi då! Annars så blev helgen relativt lugn åkte in till jobbet på lördag och körde nån timme då det var lite kris på ett material. #cashisking Chaufförade lite på kvällen och tog en nattmacka på subway, klart bästa. Och igår så blev det en tur till SRK med Leo för provridning för en eventuell ny fodervärd. Det blev lite hastigt och lustigt kring honom helt plötsligt och jag vet inte riktigt till hundra hur jag ska göra med han än. Tiden får utvisa. På onsdag drar vi dit igen men den här gången för att jag själv ska få jobba igenom honom, som jag saknat det. Det är väl ungefär vad som hänt, nu är det bara att ta sig igenom veckan och till helgen bär det av till Storuman.

 

Ullared

Som jag nämnde i det senaste inlägget så bestod förra helgen av (förutom typ 28 timmars resande) shopping på Ullared. Jag själv hade ju aldrig varit där tidigare men alltid viljat se hur det ser ut. Man har ju hört så mycket om det. Så tidigt i somras bokade svärmor in oss på en trip och efter många månaders väntan så blev det då äntligen dags. Hade en fin resa med god mat och trevligt sällskap. Skulle dock ljuga ifall jag sa att det inte var skönt att komma hem. Det bästa med att åka bort måste ju vara att man verkligen inser att man uppskattar hemma. Men hur som så blev det extremt mycket inhandlat, både nödvändiga och kanske lite mindre nödvändiga saker. Någon julklapp fick det också följa med hem. Så nöjd och belåten efter den helgen så var det otroligt skönt att krypa ner i ens egna säng och i Victors armar på söndagen. Man var ju dock inte alltför pigg klockan 5 på måndagmorgon, men veckan flöt ändå förbi rätt smärtfritt. Och nu börjar även denna helg lida mot sitt slut. Vi hade inga större planer förutom tacos och spelkväll hos Rickard och Josse igår. Men det slutade med att vi i fredags for förbi hos Anton och där blev det både senare och någon promille mer än vad vi räknat med. Så vi fick gott ta oss en nattpromenad hem den kvällen. Igår blev det dock bilkörning hem för min del efter en trevlig kväll på norra sidan.

 
 

Förra helgen

Då jag nu befinner mig på resande fot ner till Ullared med svärmor och co. så kan jag ju passa på att uppdatera er om förra helgen. Vi var ju ett gäng som drog på boda borg under lördagen, efter det att vi plockat upp kamelen på busstation. Kul hade vi inne i berget om än vi kanske inte briljerade.. Sedan var det bara hem och fixa till sig, knäppa första och invänta gästerna. Det blev pizza och dryck hemma hos oss med Drängsmarksgänget. En riktigt lyckad kväll för alla inblandade. Lite städning för oss dock på söndag 😅 Men det var det värt. Och mycket trevligt att både Mackan och Kamelen kom långvägar och gjorde oss sällskap. 




Uppladdning inför nästa helg

Och så börjar det vara dags att avrunda även denna helg, ännu en lugn helg på hemmaplan. Kan behövas då nästa helg med stor sannolikhet kommer bli allt annat än lugn. Boda Borg och fest står på schemat, och dessutom kommer finbesök från både Umeå och Fredrika då Kamelen och Mackan kommer. Och helgen efter det befinner jag mig i Ullared, ett lifegoal kommer att gå i uppfyllelse. Jag är så sjukt peppad!
Den här helgen blev som sagt var lugn, sovit ut har vi gjort, jag har sett ikapp lite missade prgram som varit under veckans gång. Victor gjorde båten klar för vintern igår och sedan på kvällen for vi förbi Rickard och Josse, surrade lite och så. Ikväll hade jag tänkt försöka ta mig ut och antingen jogga eller PW:a, får se vad vädret säger om det. Har ju inte direkt varit något kanonväder de senaste dagarna, eller veckorna snarare. Sen är det bara att ladda upp för en ny vecka.
 

Tio månader senare

Det här inlägget har jag väntat på att skriva i ungefär tio månader nu, men när jag nu väl ska skriva det vet jag inte hur jag ska formulera det för att ni ska förstå. Känslorna kommer aldrig kunna återskapas i text, men för min egen skull så tänkte jag en gång för alla försöka få ner detta så jag kan lägga det till ett avslutat kapitel och förhoppningsvis glömma och gå vidare.

Det hela började för ungefär ett år sen nu, då jag visste att jag inte skulle kunna fortsätta på Grundfors skogsmaskiner. Jag började dra i några trådar och fick efter ett tag napp via en bekant som kände till en med en skördare i Bygdsiljum som ville gå upp till dubbla skift. Efter lite samtal hit och dit så var det klart att jag skulle få börja, med kravet att jag skulle köra som f-skattare. (För er som inte vet vad det innebär så kan man kort och gott säga att man startar en enskild firma och fakturerar sin lön). Var inte så insatt i det i dåläget men tog reda på lite kring det, och visst verkade det lite krångligare men kändes helt klart värt för att få jobba med det jag ville. Jag och den såkallade arbetsgivaren kom överens om en viss summa per timme och allt var frid och fröjd. En lägenhet fick jag också snabbt tag på, så i början av november förra året gick flyttlasset till Bygdsiljum och jag var redo för min första jobbdag och jag var taggad. Det gick dock över efter redan några timmar, trivdes inte alls i maskinen och dessutom otrevligt bemötande. Och sedan fara "hem" till en ort där jag var utestängd från omvärlden och inte kände en kotte, tårarna brände under ögonlocken redan första kvällen. Det var svårt att hålla sig från gråt när jag pratade med Victor på kvällen.. Ångesten inför nästa dag var rätt påtaglig. Insåg ganska fort att det skulle vara så, hade dock väldigt flexibelt med tiderna så jag valde att köra på ordentligt i början på veckorna för att sedan kunna ta helg torsdagar och stumma direkt till Drängsmark. Detta koncept höll inte länge då det inte tog lång tid innan jag inte fick köra så många timmar, max 6 timmar per dag. Redan där började jag inse att det hela var ett fiask så jag började leta mig andra jobb, samtidigt som jag körde på de timmar som gick. Tog bara ett litet tag innan jag fick napp på ett jobb i stan (Skellefteå). Och iprincip samtidigt som jag fick det jobbet så fick jag reda på att jag ändå inte skulle få fortsätta där jag var. Lika glad var jag ända tills det att gubben säger åt mig att skicka en faktura på 11.200:- när jag enligt timmarna skulle kunna fakturera han på 38.000:- Vid detta tillfälle hade jag redan insett att jag sett ondskan i vitögat och blev på något sätt inte förvånad och ville inget annat än därifrån. Så konflikträdd och allmänt less som man var så vände man på klacken och gick därifrån, utan ett ord. Om än orden inte kom fram så var känslorna ett enda virr varr, lurad, besviken och än en gång fått erfarna att mänskligheten är ond och opålitlig. Och som om det inte skulle vara nog med det så skulle preliminärskatt betalas och när det var dags för deklaration så blev det ytterligare 5.000 till LRF konsult. Och dessutom var 3 månaders uppsägningstid på lägenheten som bara blev använd cirka 20 nätter då jag och Victor flyttade ihop här i Drängs när jag började i stan. Så kort och gott så hade det varit mer värt att flytta till Bygdsiljum utan att jobba, för efter preliminärskatt, skatt, deklaration så blev det mer utgifter än vad fakturan gav.

En del av mig ville bara hem till Storumans trygga vrå och bryta ihop, men den andra delen, som vägde tyngre, ville fortsätta det liv jag påbörjat. På mina egna ben och nära Victor. För var det nåt positivt med Bygdsiljum var det att det inte var 24 mil ifrån honom. Jag tror att den här Bygdsiljum-soppan var jobbigare för mig än vad någon tror eller anar. Det är än idag, när allt är bra, tungt att tänka eller prata om det. Jag har aldrig någonsin i mitt liv känt mig så dum och värdelös.

Men sedan var det bara att försöka gå vidare och ladda om för att börja om på ännu ett nytt ställe. Ett jobb som jag aldrig någonsin viljat ha, men där och då kunde inget bli värre. Värre blev det inte, men vantrivdes från dag ett. Men trivdes (och trivs än idag) som fisken i vattnet i Drängsmark och sambo med Victor, så det var betydligt lättare. Dock hade mitt cv kommit i rullning under mitt jobbsökande så blev bara kvar på det jobbet drygt 3 månader innan jag lämnade kundtjänstbranschen bakom mig och kom innanför grindarna på rönnskär och in i grävmaskin. Blev lovad över sommaren via Lernia som är ett bemanningsföretag, och som blev min räddning. Blev även kvar när sommaren tog slut, och nu till anledningen till varför jag väntat dessa 10 månader till att skriva allt detta, jag har nämligen blivit anställd åt Boliden nu. Så från och med den 16:e Oktober går jag från Lernia till New Boliden, men kvar på Rönnskär blir jag. Egentligen är enda skillnaden att jag numer också ska läras upp på att köra kajkran vilket är ett extremt fint förtroende och jag är så evigt tacksam för denna chans.


Det är mycket känslor och tankar som aldrig kom med i detta inlägg, men att summera 10 långa, svåra och lärorika månader i ett inlägg utan att det skulle bli en hel roman var inte lätt. Så det får duga så här och jag hoppas ni kan förstå.

 

En typisk måndagmorgon

Den här dagen startade ungefär så som bara en måndag kan starta. När jag passerade Kåge imorse så kommer jag på att passerkortet ligger hemma iplånboksfodralet till den gamla telefon. Sno tillbaka hem skulle jag inte hinna så jag fick gott chansa på att dom i receptionen skulle kunna fixa in mig på området på något vis. I värsta fall så fick väl någon av arbetsledarna komma och lösa ut mig. Det gick dock väldigt smidigt då jag fick en kopia på mitt kort, även utan körkort som även det låg kvar hemma. Men förutom en stressig morgon så flöt dagen på utan några incidenter. Och väl hemma igen och med middagen intagen så for jag iväg till friskvårdskompaniet i Kåge för att äntligen få tummen ur och fixa gymkort. Blev även avverkat ett benpass, vilket inte lär gå obemärkt förbi imorgon. Jag känner mig verkligen taggad på att komma igång igen och har en förhoppning på att vara mindre trött. Förut gymmade jag ju ungefär 6 gånger i veckan och red ca. 5 gånger, och klev även upp tidigare än vad jag gör nu, men var ändå mindre trött. När jag tänker efter så har min trötthet kommit sedan jag slutade med gymmandet.

 

Första Oktober

Så börjar helgen lida mot sitt slut, lugn helg som bjudit å det ena och det andra. Efter middagen i fredags for vi förbi elgiganten för att hitta oss en ny router, och ut därifrån kom vi med en router, telefon, smartwatch, headset och dammsugarpåsar. Eller ja, jag kom i alla fall ut med telefonen, klockan och headsetet. Har ju varit extremt nöjd med min note 4 men den börjar ju ha några år på nacken och jag hade ju en plan på att köpa den nya noten, men blev rätt besviken när dom kom. Gillade formen på min gamla men den nya var bara långsmal och inte alls lika bred som min. Så jag kände fuck it och köpte en LG istället. Hittills nöjd, skyndade även att beställa hem skal då jag avskyr att använda telefoner oskalade. Sedan igår så kom Klara och Ossian hit, så det har blivit god mat, bebismys och lite handling på solbacken. På nåt sätt känns det skönt att Ossian inte hade hunnit komma till världen förrän efter det att jag flyttat, det hade nog blivit lite tyngre då. När jag nu lämnade Storuman visste jag att allas vardag skulle funka precis lika bra utan mig, det var liksom ingen som behövde mig då. Visst hade väl Ossian klarat sig utan mig om än jag flyttat efter det att han fötts, men då hade han fått växa in med en närvarande moster som sen helt plötsligt inte alls fanns där på samma sätt sen. Nu får man istället se det som så att man får ta lite extra vara på de gånger man väl ses. Annars så hann jag även fixa till designen under helgen, de flesta kanske kollar via mobilen och lär inte märka någon större skillnad ändå men.

 



Färgglad och underbar årstid

25 september och förutom löning så innebär det att vi snart vandrar in i Oktober. Kan vi pausa lite, för den här flickan hinner inte med. Jag är fortfarande kvar någonstans där i slutet av Augusti. Snart ett helt år sen jag satte min fot i Drängsmark första gången, och så här ett år senare är jag bosatt här. Händelserikt år må jag ju säga. En annan händelse värd att nämna är att flickan (som numer kan titulera sig som tant) har övergett sin trogna BMW-karriär och blivit med peugeot. Det fick bli så tillslut då det var mycket bil för lite pengar, och det var väl iprincip vad som var meningen med detta bilköp. Gamla rosthögar har jag haft nog av nu. Jag får lukta, klämma och känna på Victors bimmer ifall saknaden blir stor. Skämt och sido så är jag (hittills i alla fall) riktigt nöjd faktiskt. Känns skönt med nåt lite nyare som känns säkrare efter vägen. Förutom det så blev helgen lugn och gick alldeles för snabbt som vanligt, imorse ringde väckaren i vanlig ordning 05.00 och grävarn stod snällt och väntade. Hunnit med en PW nu ikväll, det är så fint ute på hösten med alla färger! Fast nog skulle man inte säga nej till lite mer kyla nu..

 
 

Jag hade en gång en bil

Onsdag och halva veckan avklarad, regnet öser som vanligt ner och jag inväntar en springtur med Josse. Tror det hade varit svårt att motivera sig själv att ta sig ut en dag som denna ifall man inte hade springsällskap. Medan jag väntar så försöker jag hitta en liten bil jag skulle kunna tänka mig köpa. Tidigare har det alltid varit enkelt att köpa bil, har alltid vetat vad jag vill ha. Nu ska det bara va en liten bil som fraktar rumpan till och från jobbet, mycket mer än så kommer den inte rulla. Och då helt plötsligt är det inget som tilltalar mig, var länge inne på en Santa Fe, men det är ju typ det sämsta man kan köpa som pendlarbil.. Sen ska man aldrig fråga nån om tips och råd, det gör en bara mer velig, för det finns alltid nåt negativt om märket eller modellen. Jag skulle så gärna ha gångavstånd till jobbet alltså, men 4 mil kändes lite väl övermäktigt för en morningwalk. Bli spännande att se vart det slutar, med ett nytt rappel, en tantbil eller så står man där med ett SantaFe-as ändå. aja, nu ska tanten he sig ut så hon få krypa isäng nångång.

 
 

Så var det måndag igen

Måndag och en ny vecka har dragit igång, vad denna vecka har att erbjuda får tiden utvisa. Förra veckan var inte riktigt min vecka, lång och seg vecka innan helgen äntligen kom. Jag var rätt trött och sliten då jag inte hade sett skymten av en lugn och skön sovmorgon på evigheter. Får jag inte 8 timmar eller mer sömn så ligger det genast minus på mitt sömnkonto. Innan helgen anlände bjöd veckan på jobb, styckning och husvisning. Sen kom då helgen, blev en lugn sådan då jag valde att avstå jakten, det är inte riktigt samma sak här, inte alls samma gemenskap. Sen är jag lite less på att va "den nya", så i sammanhang det går att undvika så gör jag det. Jakten kan jag lika gärna låta vara som den alltid varit, i inlandet. Det har varit så mycket nytt och så mycket nya människor det senaste året så att något gammalt kan gott få vara kvar. Lördagkväll så var vi barnvakt åt Ben medan Josse och Rickard roade sig på firmafest. Han sov dock mest så det gick som lugnt till. Och nu, efter middag hos svärisarna, så laddar jag för en springtur i regnet.

 

Årets första jakthelg

Då var det måndag igen och tillbaka till jobb efter en helg i älgskogen. Vädret var inte på vår sida med spöregn och blåst iprincip hela helgen. Men tre vuxna lyckades vi få i backen och jag tror att med det resultatet så blir det ingen mer jakt för min del förrän Oktober då jag tänkt försöka ta mig inåt landet och jaga lite i Kaskeluokt. Frisk luft i all ära men jakt ska nog för min del ske i dom inländska skogarna, det är liksom en helt annan stämning och anda kring jakten där. I övrigt blev det en lugn helg, var ganska slutkörd. Myst med Victor den tid jag var hemma och vi var vakna samtidigt och igår var vi förbi hos Erik och Linnea en sväng. Och idag var det som sagt var jobb som gällde, hade sedan turen att få middag hos svärisarna idag. Och nu blir det nog att dra sig mot sängen, det kostar ju trots allt att ligga på topp.

 

Hösten och bloggandet är här igen

Det här med att börja varje inlägg med att det var ett tag sedan börjar bli en vana, kanske en dålig sådan.. Men nu har hösten, mörkret och lite kyla anlänt så jag har en förhoppning på att det nu ordanr upp sig. Har dessutom en plan på ny design vilket alltid ger lite ny och frisk motivation. Och som vanligt när det går ett tag mellan gångerna så hinner det hända alldeles för mycket för att kunna skriva ner allt. Men jag kan ju snabbt ta det "viktigaste". I augusti hann vi med en weekend i Umeå när det var Nolia, två hotellnätter, mat på pinchos, kareoke på Olles och ett kärt återseende med Kamelen, Daniel och Rosenknoppen. En trip till Vindeln och Emil Assergård har i också svidit av. En lugn helg hanns med den månaden innan det var dags för mig att packa väskan och flyga ner till Stockholm för att ge mig an tjejmilen tillsammans med Josefin. En mycket bra helg och en bra känsla genom hela loppet. Det gör vi om! Men nog var det allt bra skönt att komma hem igen. Sedan sist har jag även hunnit sälja bilen, så idag har jag varit icke bilägare i en vecka. Det var inte helt utan separationsångest.. Lilly, som hon så fint heter, har känts som en del av mig och min personlighet. I övrigt har det hänt ganska mycket men det här inlägget har redan blivit för långt och jag kan behöva något att fylla ut kommande inlägg med, så hold on, jag kommer snart tillbaka. See ya!

 
 

Back in business

Tjoho! Här har det ekat tomt ett tag nu, men kan väl se det som så att jag tagit semester. En bloggsemester är väl så nära en semester jag kommer denna sommar. Fullt upp och mycket på sju dagar i veckan hela månaden ungefär. Det skulle ta alldeles för lång tid och bli alldeles för mycket att läsa ifall jag detaljerat skulle säga vad den senaste tiden bjudit på. Men bl.a så har vi hunnit med en watercross i Piteå med båten, en helg i Fredrika/Lycksele med djurparksbesök, snabbvisit på motorveckan och nu i helgen så har Mackan och Maja varit i stan, så det belv båt med wakeboard, gokart och god mat. En bra helg med andra ord. Lyxade även till med att vara ledig i fredags, skönt med lite längre helg. Victor har även hunnit jobba två veckor efter sin semester, efter 4,5 vecka så hade man hunnit bli lite bekväm och bortskämd med att han var hemma varje dag. Att varje morgon få vakna upp brevid honom. Men man kommer snabbt in i vardagen igen, och man fåt ju alltid något att längta efter och se framemot när han är borta och jobbar. Och på tal om jobb så är det söndag idag och imorgon är det åter tillbaka till verkligheten och 5 dagars kneg innan vi packar in oss i bilen och beger oss till Umeå för en helg på hotell och Nolia. Det ser jag framemot.

 
 
 

Storumandagarna 2017

Veckorna far iväg utan att jag riktigt hinner med och inläggen kommer lite glest. Hade ju tänkt uppdatera er om vår resa till Storuman och storumandagarna, men som man brukar säga, bättre sent än aldrig. Vi åkte ju då som sagt var till storuman, inte helgen som var utan då förra helgen. Fredagen var det ju hotellet som gällde, förfestade med kamelen m.fl. Vi fick även besök utav Mackan den kvällen vilket var trevligt. Hotellet på storumandagarna levererar alltid, helt klart bästa utekvällen på hela året i Storuman. Medan Victor sov bort halva lördagen så for jag ut på marknan en sväng med Mamsen och fick även gosa med Ossian. Den kvällen skulle vi grilla hos Mathilda och Oskar, var extremt taggad på att få träffa Mikkatilda och Linnea, vilket var hur längsen som helst. Men direkt vi for därifrån och började bege oss mot dansgalan försvann suget och dansgalan blev, i vanlig ordning, en besvikelse. Jag förstår inte varför jag varje år ska envisas med att gå in där. Lite smått hemlängtan hade jag också. Det var en konstig känsla att känna sig borta, i Storuman. Storuman saknar jag inte, men min familj hade gärna fått bott närmare, och vännerna fått hälsa på lite oftare. Får lov att tacka alla inblandade för en lyckad helg, så gör vi kanske om det nästa år igen.

 

Midsommar

Och nu hade vi även klarat av midsommarhelgen, känns skönt att det vänder nu och vi gör tillbaka mot mörkare tider. Ser så mycket framemot höst nu. Hat haft en fin midsommar, brodern kom hit i fredags och for idag. Fredagkvällen spenderade vi i söderbodan med god mat, trevligt sällskap och lekar. Lyckad kväll, kanske lite för lyckad då gårdagen gick i lathetens tecken.. Blev inte mycket gjort förrän på kvällskvisten då vi for förbi hos Jacke och spelade lite spel. Vädret ha ju dock inte varit på vår sida så idag kan jag väl inte heller påstå att man gjort alltför mycket nytta. Och imorgon är det tillbaka till verkligheten och jobb för min del, Victor däremot har nu 4 veckors semester att se framemot. Personligen kan ja ju lika gärna jobba sommartid, känns ju dock lite surt att vi tillexempel inte kan åka iväg någon längre resa tillsammans. Men helgen som kommer åker vi i alla fall hemifrån, mot storuman och storumandagarna. Har aldrig sett framemot denna helg så mycket som nu, nu åker jag dit som hemvändare och träffar alla man inte sett på länge, som man tidigare år iprincip alltid hägde med. Blir som en annan känsla! Tror det blir en bra helg, kamelen och jag har lite planer så de kan inte bli annat än bra! Att Victor följer med gör det hela ännu bättre. 




Vinter, jag saknar dig redan

Och så kikar man in här igen och rätt mycket har hänt sen senast. Jag har bland annat klippt av mig halva håret, deltagit i mitt livs första cykelfest, bokat hotell och anmälningen till tjejmilen och lite till. Och i helgen har vi haft Mackan på besök, det har blivit några båtturer och lite grillat då vädret har bjudit oss på sommarkänsla. Och jag antar väl att gilla läget och acceptera det faktum att sommaren nu är här. Jag hatar sommar. Medan alla andra tinar fram och har the time of their life skulle jag helst bara vilja krypa ner under jorden och inte komma fram förrän sommarfeelingen är över. Jag har många gånger funderat på vad det är som gör det, jag mena mitt i vintern kan jag ju längta till sena sommarkvällar och allt sådant, men när det väl börjar närma sig så är det som att slås utav panik. Men idag slog det mig, jag for iväg och red ikväll och när jag satt där uppe och filosoferade över allt mellan himmel och jord så kom jag på det. Det som jag undrat över så många gånger fick ett svar. Det är det där bristande självförtroendet som sätter käppar i hjulet. Det är just det där när alla tinar fram, i sina fina sommaroutfits, solbrända hy och solblekta hår. Alla tjejer börjar verkligen stråla, mer än vanligt. Så sinnesjukt snygga. Inte jag. Det blir mer bara som en påminnelse att jag inte har utseendet på min sida, om än jag kanske besitter andra bra egenskaper. Och i "sommarkläder" känner jag mig bara uppstoppad. Jag har både klänning och kjol när jag går ut på sommarn, men jag känner mig inte lika fin som alla andra, tvärtom, det känns som jag sticker ut och att folk tittar på mig och tycker att jag borde gå hem och dra på mig nåt annat. Kanske är det bara i mitt huvud det känns så, och det är väl egentligen inte en jävel som bryr sig om hur jag ser ut. Och frågan är varför jag själv ens bryr mig. Hursom så är sommaren här vare sig man vill eller inte och den blir väl antagligen det man gör den till. Denna sommar har ju även en chans att bli bättre än så många andra, jag har ju världens bästa Victor.

 
 
 





Livets glada dagar

Månaderna bara springer iväg och jag hinner inte med. Maj är alldeles strax över och snart rullar vi in på andra perioden av 2017. Men tiden går fort när man har roligt sägs det. Och roligt det har jag, att flytta till Drängsmark har gett mig så mycket roligt, och jag känner mig så levande. De senaste veckorna har det spenderats en hel del tid ute på havet, vi har ätit god mat och bara mått gott. Veckan som var hann jag med ett besök ute i skogen hos Victor och i torsdags då det var en helgdag så följde jag med svärmor och Elina på pite havsbad. Trevligt! Jag har även hittat mig den optimala träningskompanjonen, nämligen Josse. Vi har kommit in i bra rutiner med regelbundna och varierande springturer. Vi har även bokat in tjejmilen i slutet av sommaren, flygbiljetterna är fixade och i veckan anmäler vi oss och bokar hotell. Lifegoal!

Hursom, söndag idag och en ny vecka drar igång imorgon. Känner ingen söndagsångest längre då jobbet now a days inte är något att gruva sig för. Victor åker ju däremot iväg på måndagar, men han är aldrig längre än ett samtal bort. Hur kunde jag hitta en sån vacker människa är min stora fråga.

 
 

Lovisa Olofsson

Hej och välkommen! En inlandsbrud som hittade kärlek och jobb vid kusten, så jag tog mitt pick och pack och hamnade i Drängsmark utanför Skellefteå. Sambo med världens finaste människa och maskinförare på Rönnskärsverken. Lever ett Svensson-liv med jobb, fest och träning.


RSS 2.0