Och så hade helgen passerat och måndag står åter på agendan. Ge mig lite påskledigt, nu tack! Helgen bjöd dock på lite solenergi, älskar dessa vårvinterdagar. I lördags for vi upp på Vitberget och grillade till lunch och på kvällen styrde vi ihop en tacokväll hos Bäckan. Trevligt och gott. Gårdagen blev relativt lugn, en sväng till stan hann jag med för att fixa några grejer till bilen, imorgon är det dags för besiktning och upp till bevis. Kvällen igår bjöd på farmen-final, Linorna och co. kom hit för att se.
Som sagt var, måndag idag, förutom jobb så blev det sen ett armpass på gymmet. Resterande av denna dag ska jag nog göra så lite som möjligt.

Redan mitten på Mars och årets bästa tid är så gott som här. Synd bara att det fina vädret väljer att visa sig på vardagarna och ta semester på helgerna. Men vad har hänt sen sist då? Jag har hunnit gå en veckas utbildning som kranförare, bara lite övningskörning kvar så är jag redo att ta pensionärens plats. Ärofyllt! Vi har hunnit med en hejdundrande fest. Två svängar till Storuman har hunnits med, varav en var tyvärr för begravning utav vår tappra morfar som tillslut fick somna in i frid.

Annars flyter vardagen på som vanligt, har tagit tag i träningen, igen. Nu när jag har tillgång till gym på jobbet så blir det gym tre gånger i veckan och något spring/skidpass också. Ska även försöka hänga på svärmor och Elina och simma en gång i veckan. Mycket goda vanor, vilket märks i både kropp och själ. I övrigt finns inte så mycket att tillägga, livet flyter helt enkelt på.

Nu när vi klivit in i Mars redan så kanske det är dags att utvärdera 2017, innan vi vandrar in i 2018. Det blev ett läskigt, spännande, förvirrande, kärleksfullt, lyckligt, långt och framförallt lärorikt år. Mycket fokus blev på mig själv och karriärsmässiga mål. När året började jobbade jag på ett jobb jag vantrivdes på från dag ett, men jobb är ett måste så jag plågade mig igenom varenda vardag i 3,5 månad. Det var tungt, extremt tungt men ett nödvändigt ont för att fortsätta mitt liv här. Men ett telefonsamtal förändrade allt, jag fick anställning som maskinförare på Rönnskärsverken där jag även fick bli kvar efter sommaren och där jag nu fått chansen att lära upp mig på ett av de finare jobben där ute. Detta har gjort mig betydligt starkare och säkrare i mig själv.

Jag hade även ett roligt och upplevelserikt år. Vintern bjöd på mycket fina skoterdagar på olika platser. Spenderade mycket tid på havet i somras och åkte vattenskidor för första gången. En sak jag kommer minnas också är att jag dprang min första tjejmil. Det är något mitt yngre jag aldrig någonsin skulle kunnat drömma om. Hade en extremt fin helg i Stockholm med Josse. Under 2017 fick jag även checka av ett lifegoal, besökte Ullared och Gekås för första gången, vilket är något jag drömt om länge. Under årets gång fick jag den stora äran att bli moster. Till en underbar liten pojke.

Tyvärr var det också året som jag förlorade min allra bästa vän. Han jag saknar varje dag och förmodligen alltid kommer att göra. Han som gjorde allt svårt lite lättare, han kommer aldrig någonsin tillbaka. Himlen ville ta  honom tidiagre än vad jag ville lämna ifrån mig honom. Älskade Leo, förevigt saknad, aldrig glömd.


2017 var även året jag etablerade mig på riktigt i Drängsmark, officiellt flyttade jag hit dagen före nyår 2016 och jag och Victor blev Sambosar. Jag var rätt så nervös att flytta till en plats där jag inte kände någon (ifall man bortser från Victor) men folk här var extremt vänliga och det har inte varit speciellt svårt att komma in i gruppen. Och det finns vissa här som jag är extremt glad över att ha i mitt liv, som sprider så mycket glädje. Jag tror det har varit nyttigt för mig att komma på ett nytt ställe och stå helt på mina egna ben. En sak jag däremot måste bättra mig på är att besöka Storuman lite oftare, det blir alldeles för sällan och när man väl far dit är det så många som man vill hinna träffa att en helg inte räcker till. Måste också bli bättre på att höra av mig, har så många där borta som betyder så mycket, ett telefonsamtal är det minsta jag kan göra.


Så tacksam över vad detta året gav mig, och extra tacksam över att jag fått dela året med Victor. Han jag älskar, mer och mer för varje dag.