2018 som övergick till 2019

En stor eloge till ni trotjänare som kikar in här fortfarande. Har tänkt göra ett inlägg i tre månader nu då jag alltiud brukar sammanfatta åren som går, och 2018 är ju över som de flesta kanske redan noterat. Men att sammanfatta året som gick är inget man gör i all hast och därmed har det uteblivit.

Hade inte alls så särskilt stora förväntningar på året, men jag få så här i efterhand ändå medge att det för första gången var mitt år på riktigt. Skotersäsongen var fantastisk till att börja med och påsken bjöd på strålande sol. I april så gick min provanställning ut och blev då automatiskt tillsvidareanställd, den lättnaden var obeskrivlig. Kanske fick jag också för försata gången känna lite stolthet över mig själv. Jag hade ju varit på Rönnskär ungefär ett år innan, först ett halvår som Lernia-bemanning och sedan som provanställd åt Boliden. Och det är inte så jättemånga som blir Boliden-anställd efter så kort tid, så jag hade väl lite tur att de trodde på att jag skulle kunna ratta kran på dagarna i och med att kranförare är en bristvara. Ibland behövs det bara att någon annan tror på en utan att man själv gör det. Anställningen innebar också att jag fick min första betalda semester under sommaren, vilket mer eller mindre var behövligt. Speciellt kanske i och med att efter semestern var jag tvungen att jobba för två ungefär då andra semesterperioden drog igång och kranförare som sagt är en bristvara där ute. Sommaren i sig var väl inte direkt en sommar i min smak då värmen höll på att ta kol på mig. Men det som ändå till slut gjorde den till bästa sommaren hittills var att jag och Victor gick och köpte oss ett hus(!!!). Fortfarande lite otroligt faktiskt. Det var som att en flickdröm gick i uppfyllelse, att äntligen få flytta till mitt egna hus tillsammans med han jag älskar så himla mycket. Magiskt! Efter sommaren följde då en fin höst med några fina jaktdagar, fick även fälla en ko med nya bössan vilket inte heller var helt fel. 2018 bjöd alltså på ganska många fysiska framgångar, tror även att året stärkt mig som individ. Jag orkar inte längree lägga någon tid eller värdering i vad folk tycker om mig, jag är jag och jag tänker inte ändra på den saken bara för att det inte råkar passa alla. Bara det är en befrielse i sig.
Nu hoppas jag innerligt att 2019 bjuder på fler roligheter och positivitet. Bjuder tillsvidare på bilder från året, utan inbördes ordning.
 

Lovisa Olofsson

Hej och välkommen! En inlandsbrud som hittade kärlek och jobb vid kusten, så jag tog mitt pick och pack och hamnade i Drängsmark utanför Skellefteå. Sambo med världens finaste människa och maskinförare på Rönnskärsverken. Lever ett Svensson-liv med jobb, fest och träning.


RSS 2.0