Mitt 2011 har nog varit det bästa året hittills.
Det började dock inte bra, jag tyckte hela skolan va jobbig, lr inte lektionerna men allt runtomkring. Ville helst bara gå å gömma mig, rasterna va skit jobbiga och jag ville bara få sommarlov, en ny start, på allt, ett nytt liv. Alla tyckte det skulle bli sorgligt att lämna röbro, men jag njöt av varje dag som jag kom närmare friheten från den skolan. Hatar den än idag, får kräkreflexer och mår illa typ. Men vårterminen varade i något som kändes som en evighet och jag blev mer och mer instängd i mig själv. Visste inte längre vad jag skulle säga lr hur jag skulle bete mig för allt blev ändå bara fel. Men jag gick slutligen ut nian, hur jag lyckades vet jag inte, kanske var det min inställning att aldrig ge upp som gjorde det möjligt. Under våren så hade jag följt med Therese några gånger till Umeå på ATG, det var några resor som jag har haft sjukt kul på, det fick vardagen att flyta lite lättare liksom.
Efter skolavslutningen så försvann allt dåligt, och allt bra började. Jag umgicks med vänner som verkligen fick mig att släppa ut mig själv ur instängdheten som jag hade varit fast i ett bra tag. Och det va en befrielse, med dessa människor kunde jag verkligen va mig själv, säga vad jag tyckte, utan att folk kritiserade. Det va helt underbart, jag levde verkligen livet och självförtroendet kom sakta krypande.
Sen så "jobbade" jag två veckor oxå, haha det va sjukt kul! Jag började gymnasiet, trodde först jag valt fel, sen visste jag att valet var rätt (dock gode trött på plugg just nu menmen) gymnasiet gav mig en ny start, nya möjligheter.
i början av året hade jag inte letat efter kärlek, eftersom att jag trodde det va en omöjlighet, men så dök han plötsligt upp mitt framför ögonen på mig. Han va perfekt. hade ju aldrig varit riktigt bra på att börja skriva lr prata med pojkar som jag gillade, men jag ville verkligen inte förlora honom, så jag chansade, satsade all in, och sa va jag kände, och tur va väl det, mina känslor va besvarade! Aldrig förut hade jag känt mig så fulländad, i slutet på juli började vi umgås, men det va väl inte förrän i september/oktober det blev seriöst, och seriöst är det än idag, vilket jag är otroligt glad för :)
Sen så har livet flytit på jag umgås med de personer som får mig att må bra, jag har de allra finaste vännerna, världens bästa pojke och allt annat som jag nånsin önskat.
Nu i slutet av året har jag börjat hoppa med hella, vilket har gett mig en ny push i att verkligen komma nånstans i min träning, hade ju gett upp alla förhoppningar om tävlingar och sånt då jag mest haft tillgångar till hästar som inte lä,mpar sig för just hoppning, vilket sänkte mitt självförtroende vilket har lett till kaos. men nu är det också bra igen.
Så, kortfattat: 2011, började i kaos slutade perfekt, tack vare mina nyfunna bästa vänner och min pojke.
Det är väl vad som har hänt under ett år om man tar det översiktligt, orkar inte gå in på detaljer, så det får duga, hej!