Sist det skrevs någon rad här var det tydligen fyra månader kvar till jakten, och nu är det helt plötsligt bara två veckor kvar innan jag åker iväg. Time flies! Och det har verkligen den här sommaren gjort, den har flygit förbi och jag har knappt hunnit med. Jag som normalt sett inte brukar tycka sommaren är så fantastisk har i år njutit av den, varje dag! Om det beror på det faktumet att jag faktiskt numera bor vid havet eller att jag enbart gjort saker jag själv velat med personer jag uppskattar är väl lite oklart. Mest troligt spelar båda faktorerna stor roll. Det har ju ändå hunnit hända en del på dessa snart fyra månader, saker har klarnat och dragits till sin spets. Har gått från att dejta till att numera titulera mig som flickvän, något jag absolut inte trodde skulle ske under detta år men som jag är extremt tacksam över. Ibland får man se bortom tid, rum och yttre faktorer, känns det rätt så känns det rätt. Och då är det inget annat än vi som spelar någon roll. Har aldrig någonsin tidigare känt mig så uppskattad, sedd och prioriterad, något helt nytt och något alldeles underbart. Orkar inte dra varenda liten händelse under sommaren, bilderna får tala för sig själva helt enkelt.

Veckorna flyger förbi och vi börjar sakta men säkert gå mot sommar, dock bara 4 månader till älgjakten så det är ju positivt. Veckan bjöd faktiskt på en riktig sommardag, passande nog i torsdags då man var ledig. Den dagen spenderades till största delen nere vid havet, med lite jordgubbar och trevligt sällskap. Början av veckan var inte lika strålande, vaknade i måndags med lite tät näsa och kliande i halsen, och i dessa coronatider så innebär ju det att sätta sig i karantän och invänta provsvar. Fick negativt svar tisdagkväll så på onsdag kunde jag återgå till jobb igen, vilket var tur då jag höll på att börja klättra på väggarna. Efter jobbet i onsdags for jag iväg till Norrlångträsk för middag och kvalitetstid med Hanna, så mysigt! Då jag hade varit borta två dagar från jobbet så var jag inte sen på att tacka ja till dubbelskift i fredags när chefen frågade. Så blev en fredagkväll på skäret med kolbåt, men komptiden ska fyllas! Annars har helgen varit lugn och skön, en långpromenad igår och lite filmmys på kvällen och idag blev de en gymsväng och sedan en liten upptäckande promenad nu ikväll.

Tänkte att det kunde va dags att göra den där house touren som vissa viljat se. So here we go!

Köket. Det va väl det föll för mest när jag var på visningen och kände att det här SKA jag ha.
Vardagsrummet. Här är det inte riktigt färdigt än, en gardin ska upp, tvbänken ska upp på väggen och hyllan ska monteras och skruvas upp.

Toan. Inte så mycket att säga om den, förutom att det ska upp ett underskåp under handfatet.

Måndag och en ny vecka är inledd, förra veckan flög bara förbi vilket eftermiddagsveckorna oftast brukar göra. Förutom att jobba så hände inte så mycket rafflande förra veckan, bytte till sommardäck och unnade mig en klippning på självaste valborgsmässoafton, då jag förövrigt jobbade. Men just den faktorn rörde mig inte i ryggen, tror jag druckit varenda valborg i väldigt många år så det har jag provat, det var kul men inget jag saknade. Festandet i sig är väl något jag det senaste året känt att jag gjort bort, ett glas bubbel eller två och sen är tanten nöjd. Helgen blev väldigt lugn med mycket fokus på hälsa, förnyade gymkortet och cyklade iväg på gymmet på lördagen och körde igenom ryggen och magen. Har ju den senaste tiden inte kunnat springa på grund av att ryggen och höften gett upp efter bara någon sväng så nu är det rehab och muskelbyggande som gäller för att få kroppen att hålla då jag trots allt brinner för löpningen. Har ju även gått ner i vikt det senaste året, och än om mycket beror på koständring och aktiva val så är också mycket beroende på muskelbortfall. Och då jag för första gången i hela mitt liv tror jag är nöjd med vikten så är jag lite smått nojjig över den psykiska biten ifall jag nu skulle gå upp, i muskler eller ej. Provade även att ta något litet löpsteg under promenaden igår och det gick utan komplikationer, lyckan var och är ganska så total. Förutom träning och frisk luft så blev det en lugn och mysig helg med god mat och lite små plock här hemma.

Har blivit ett litet uppehåll här, igen. Men det har nog sin naturliga förklaring, jag har verkligen haft fullt upp. Blev ganska mycket jobbande där i Februari och sedan tog jag en långhelg i samband med min födelsedag och drog med mig Kamelen till Hemavan för en tjejhelg med bubbel och snowboard. En verkligt lyckad och välbehövlig trip. Och sedan jag kom hem därifrån har livet bara rullat på i en himla fart, fick nycklarna till min alldeles egna lägenhet där i slutet av Februari. Så det blev väldigt hektiskt med en till flytt och få till allt som jag vill ha det med Ikeabesök och allt annat. Men nu börjar det mesta vara på plats och framförallt så är det som JAG vill ha det. Är så tacksam över all hjälp jag fått av fantastiska människor, utom dom vet jag inte riktigt hur jag hade fixat det. Sedan var det helt plötsligt påsk och jag tog min skoter och for iväg till Storuman, en lyckad helg och skönt att ta sig iväg med skoter och allt helt själv, känna att man klarar det. Fick även tillbaka skotersuget vilket resulterade i att jag sålde lilla 600:an och köpte mig ett nytt vrålåk till nästa vinter.

Söndag igen och bara att börja ladda inför ännu en ny vecka. Men jag känner mig mer än redo då jag faktiskt lyxade till det och tog helg redan i torsdags. Välbehövlig efter senaste tidens övertid, och rätt skönt att inte behöva var på jobbet i fredags då det hade snöat så mycket. För Rönnskär är inget ställe som funkar speciellt bra under snökaos. Så istället för att vara där ute och kämpa på så tog jag en riktig mysmorgon med sovmorgon, långdusch och hela köret. Lyxlyxlyx! Sedan började jag skotta ut bilen begav mig till stan en sväng innan jag styrde kosan mot Norrlångträsk för middag hos Erik och Hanna. Kanske inte mitt smartaste drag med tanke på vädret, men trevligt var det och hem tog jag mig. Dock inte mycket längre än så då jag körde fast på parkeringen. Orkade inte göra något åt den saken då så igår när jag vaknat gick jag ut och började skotta fram bilen först och främst eftersom den hunnit snöa över igen, kämpade och slet i ca. 3 timmar innan jag slutligen gav upp och tänkte att den töar fram till våren om inte annat. Och sedan var det bara att börja stöka till sig för att fara till stan och äta med Josse innan vi for hem till henne och spelade spel, tjattrade och drack bubbel. Sånt där som tanter gör. Det var väl ungefär min helg i stora drag, och bilen kom förresten loss idag, så allt är frid och fröjd och jag är redo för ännu en snöfylld vecka.

Så börjar även denna vecka lida mot sitt slut, och det är nog lika bra det för den har varit hektisk. Ingen har säkert missat snöstormen som slog in tisdag och onsdag, och snön i sig är mig inget emot men blåsten var det inte jag som beställt. Sedan att allt på jobbet strulade pågrund av det var inte heller något jag bett om. Båtarna kom in sent, fick inte upp luckorna eller så körde kran fast i igendrevade spår. Ja den listan kan göras ännu längre. Med andra ord så har min vecka bestått av jobb, sova, jobb. Men unnade mig en massage på fredagen innan jag började jobba, välbehövligt kan jag tycka. När jag slutade på fredagkväll var det bara att skynda sig hemåt och försöka somna direkt då jag tog på mig att jobba övertid och gå ut och jobba lördag förmiddag. Gjorde mig egentligen ingenting och att jag dessutom fick en strålande löptur hem sen i fint väder gjorde inte saken sämre. Idag därmeot har jag varit ledig och spenderat dagen hos Josse, vi lyxade med tacos och en massa surr blev det såklart också. Så tacksam över den människan alltså!

En helg går fort när man har roligt, eller en helg går väl iprincip alltid fort. Dock gillar jag mitt jobb alldeles för mycket för att ha någon söndagsångest, och skönt är ju det. Jobbade dessutom lördagkväll så det blev en ännu kortare helg för min del, men att fylla kompsaldot när man ändå inte har något inplanerat en helg är ju inte dumt. Man vet aldrig när man kan behöva lite ledighet, kan om inte annat behövas till hösten då jag har som plan att försöka ta mig iväg och jaga alla veckor som det bara går. En Hemavan-weekend med Kamelen är också bokad i Februrari så då är det också gott att finna. Men förutom jobbat så har jag hunnit med en promenix i nya hoodsen, hittade så underbara skogsvägar just här brevid så jag blev helt lycklig i hela själen! Sedan ikväll har jag spelat padel med Josse. Padel är förövrigt en sån där grej som hör 2021 till, det här med att prova nya grejer. Och om jag tyckte det var kul? Svar ja!

Börjar ju bli mer regel än undantag att denna blogg uppdateras sporadiskt, och inte alltför sällan i samband med nytt år. Men ni vet nytt år, nya möjligheter och hela den grejen. Och det är väl egentligen inget fel med det tänker jag, men vare sig möjligheterna blir nya eller inte så blir det alltid ett nytt år. Och det är väl kanske där problemet för min del suttit, åren har gått och jag har åkt med, utan att riktigt veta vart jag själv vill. För de allra flesta har 2020 varit ett annorlunda år på alla sätt och vis, många som inte kunnat göra allt det där som de egentligen hade tänkt och många som känt sig ensamma. Skulle jag ta upp hela mitt år skulle det här inlägget aldrig ta slut, för det är ungefär så året kändes, en evighetsmaskin. Men för att kortfattat dra det väsentliga och för att folk ska kunna hänga med i kommande inlägg, så har jag då flyttat från huset i Drängsmark och på egen hand bosatt mig i en lägenhet i skelleftehamn. Ett tungt och oerhört jobbigt beslut, men inte mindre nödvändigt för det. För min egen skull, jag tappade bort den Lovisa jag egentligen är där någonstans på vägen. Och det är inte så det ska vara. I övrigt så har jag inte mycket till minnen utav året, som sagt har det känts som en evighet. Det jag gjorde för tre månader kan lika gärna ha varit för två år sen, den känslan är det ungefär. Jag har en förhoppning på att 2021 ska kunna bringa lite mer minnen, för är det något jag har som förhoppning av året är det att uppleva eller göra saker. Det behöver inte vara något storartat, en roadtrip, ett dopp i havet eller en klämmacka i en snödriva. Mer avancerat än så behöver det inte vara, bara jag vet att det är för mig själv jag gör det. Våga prova nya saker är också något jag tar med mig till detta år, lite mer yolo och jävlar anamma!

En stor eloge till ni trotjänare som kikar in här fortfarande. Har tänkt göra ett inlägg i tre månader nu då jag alltiud brukar sammanfatta åren som går, och 2018 är ju över som de flesta kanske redan noterat. Men att sammanfatta året som gick är inget man gör i all hast och därmed har det uteblivit.

Hade inte alls så särskilt stora förväntningar på året, men jag få så här i efterhand ändå medge att det för första gången var mitt år på riktigt. Skotersäsongen var fantastisk till att börja med och påsken bjöd på strålande sol. I april så gick min provanställning ut och blev då automatiskt tillsvidareanställd, den lättnaden var obeskrivlig. Kanske fick jag också för försata gången känna lite stolthet över mig själv. Jag hade ju varit på Rönnskär ungefär ett år innan, först ett halvår som Lernia-bemanning och sedan som provanställd åt Boliden. Och det är inte så jättemånga som blir Boliden-anställd efter så kort tid, så jag hade väl lite tur att de trodde på att jag skulle kunna ratta kran på dagarna i och med att kranförare är en bristvara. Ibland behövs det bara att någon annan tror på en utan att man själv gör det. Anställningen innebar också att jag fick min första betalda semester under sommaren, vilket mer eller mindre var behövligt. Speciellt kanske i och med att efter semestern var jag tvungen att jobba för två ungefär då andra semesterperioden drog igång och kranförare som sagt är en bristvara där ute. Sommaren i sig var väl inte direkt en sommar i min smak då värmen höll på att ta kol på mig. Men det som ändå till slut gjorde den till bästa sommaren hittills var att jag och Victor gick och köpte oss ett hus(!!!). Fortfarande lite otroligt faktiskt. Det var som att en flickdröm gick i uppfyllelse, att äntligen få flytta till mitt egna hus tillsammans med han jag älskar så himla mycket. Magiskt! Efter sommaren följde då en fin höst med några fina jaktdagar, fick även fälla en ko med nya bössan vilket inte heller var helt fel. 2018 bjöd alltså på ganska många fysiska framgångar, tror även att året stärkt mig som individ. Jag orkar inte längree lägga någon tid eller värdering i vad folk tycker om mig, jag är jag och jag tänker inte ändra på den saken bara för att det inte råkar passa alla. Bara det är en befrielse i sig.
Nu hoppas jag innerligt att 2019 bjuder på fler roligheter och positivitet. Bjuder tillsvidare på bilder från året, utan inbördes ordning.

Några bilder på huset som jag lovade i förra inlägget har ju uppenbarligen inte dykt upp. Men nu när vi kommit till ro och packat upp alla kartonger (okej dom viktigaste i alla fall) så ska jag försöka att bättra mig på den här fronten. För nu har jag ju faktiskt några minuter över. Jag började ganska direkt ta tag i trappen då det var det enda jag kände någon stress över att förändra, så det blev rätt fullt upp med slipning, målning, tapetsering och allt vad det innebär. Det var så skönt att få det gjort så nu kan jag koncentrera mig på att bara bo, ja och jobba då såklart. På jobbfronten flyter det på, fått hoppa in i rätt skiftlag och börjat gå eftermiddag var tredje vecka vilket passar mig fint. Speciellt då våra eftermiddags tider är 14.45-22.30. Annars så har det väl hänt lite smått och gott sedan sist, en inflyttningsfest har vi hunnit avverka, en weekend i Ö-vik, jag har hunnit med att jaga ch skjutit dessutom. En fin men alldeles för varm höst har vi haft och nu tycker jag snön ,er än gärna kan få komma. Jag och Victor har avklarat våran två års dag och gått in på vårat tredje år tillsammans, sjukt vad fort tiden går! Känns som typ går vi träffades men samtidigt kan jag knappt minnas vad jag gjorde innan. Aja, nu ska jag inte ta upp er tid mer utan bjuder på några bilder istället, dock bara från den senaste tiden då jag bytte telefon i september och en liten sneakpeak på resultatet på trappen.

Och nu ska jag då alltså försöka sammanfatta en hel sommar i ett inlägg.. Dessutom en händelserik sommar. Sist jag skrev hade midsommar just passerat och några dagar efter det åkte jag och Victor till Storuman där vi spenderade en hel vecka. Storumandagarna och allt vad det innebär hann vi med, men också kvalitetstid med familj och vänner. Det blev fina kvällar vid stugan. När vi kom hem hade jag halv semestern kvar, jag försökte väl mest bara överleva värmen och njöt inte alls. Blev många dagar på havet där det i alla fall blåste lite. Hade en fin semester och det var otroligt skönt att jag och Victor fick vara ledig samtidigt, speciellt eftersom att jag jobbade hela förra sommarn. Men sedan var det tillbaka till allvaret och jag har redan hunnit jobba i snart sex veckor.

I sommar hittade jag och Victor tillslut ett hus som vi köpte. Stort, bra tomt och i Drängsmark. Vi är hur nöjda som helst och det känns så kul att vi äntligen har vårat alldeles egna hem. Livet går verkligen min väg just nu, och att jag får dela allt med Victor ger mig ett sånt extremt lyckorus.

Tillsvidare får ni nöja er med min sommar i bilder. Ska nog fixa några på huset inom en snar framtid.

Och så var midsommar över och vi går åter mot mörkare tider, och som vanligt så är jag mer än nöjd med sommar nu och tar gärna höst. Blev en trevlig midsommarafton hos Rickard och Josse, god mat och gott sällskap. Den här dagen har dock gått i okretivitetns tecken och det har inte blivit mycket gjort. Lär nog även bli en relativt tidig kväll också. Har ju haft min första semestervecka i veckan vilket har varit välbehövligt och obeskrivligt skönt. Har faktiskt inte gjort mer än nödvändigt veckan som varit, verkligen samlat energi. Blev en sväng på Leos i tisdags med Josse och barnen, annars har det blivit lite solning och sådant som hör sommaren till. Nu går ju även Victor på semester så vi får tre lediga veckor tillsammans, underbart. Till veckan styr vi mot Storuman, ta det lite lugnt och så innan storumandagarna drar igång nästa helg. Det blir nog kanon, har ju inte spenderat mer än en helg åt gången i Storuman sedan jag flyttade därifrån, vilket är drygt 1,5 år sedan. Tiden går sannerligen fort när man har roligt.

Som jag nämnde sist så var det cykelfest förra helgen, blev en riktigt lyckad kväll. Och jag och Victor hade lika tur som förra året och fick stå för förätt så att det bara var att cykla runt till andra resten av kvällen. Vädret var också på vår sida med sol hela kvällen. den här veckan har rullat på, inte i alltför hög fart kan jag väl säga, trots att jag var ledig i onsdag. Förutom jobb så har jag hunnit med någon löprunda, nationaldagen spenderade jag hos Lina. Blev även nattkörning för Victor i veckan i och med brandrisken som varit, så han har varit hemma och sovit på dagarna för att i alla fall få lite sömn. Sådana gånger saknar man inte skogen faktiskt.

Den här helgen har varit rätt lugn, lite drönarkörning då Victor fick hem sin i fredags. Flygshow på flygplatsen hann vi också med ett tvärt igår. Och idag blev det middag hos svärisarna innan jag och Josse tog oss ut på en springtur. Skönt att ha fått någorlunda rutin på löpningen igen. Och nu är det bara att ladda om för en jobbvecka, känns som den här veckan kommer vara en evighet i och med att jag går på semester på fredag. Fyra välbehövliga veckor!

Halloj! Skrev ett inlägg tidigare i veckan som på något sätt tydligen försvunnit. men sommarvärmen fortsätter och förra helgen blev det premiär ut med båten för i år. Riktigt mysigt!  Blev sen en intensiv jobbvecka med fyra av fem dagar uppe i kran. Det går framåt på den fronten och båtarna är hela. Och denna helg hade vi planerat en trip till Fredrika för grillning hos Mackan och Maja. Vi hade först inte tänkt att åka förrän på lördag men ändrade oss och mötte upp dom i Lycksele för mat på Golden redan på fredagen innan vi rullade dom sista milen till Fredrika. Blev en trevlig helg med fint väder, men som vanligt försvann helgen alldeles för fort och imorgon är det åter tillbaka till verkligheten. Skulle nog ljuga lite om jag sa att det inte känns gode gött med bara fjorton arbetsdagar kvar innan semester. Men nu ska man först ta sig igenom den här veckan till att börja med och ladda upp för årets cykelfest som äger rum på lördag. 

Så var det måndag och ny vecka igen, var inte alls redo för det kände jag. Helgen gick återigen för fort och kroppen tyckte som vanligt att 5 var en hemsk tid att vakna imorse. Men sånt är väl livet. Blev i alla fall som sagt var shopping i torsdags med Lina, blev faktiskt förvånad själv då jag hittade 6 plagg och en bikini. Lite kanske tack vare Lina då hon peppade till att gå ut helt ur min comfort-zone och köpte sånt som jag aldrig någonsin tidigare använt. Inte för att jag inte tycker de är snygga, mer för att jag själv inte känner mig snygg i det. Men den här sommaren får väl bli den sommaren då jag helt enkelt ger fan i om det skulle vara någon som bryr sig. I sommar är det min sommar. Och efter att har lipat mig igenom 3 timmar av Linda-Maries bok "så lärde jag mig att älska min kropp", så finns det ju ändå hopp. Aldrig relaterat så mycket till en bok.

Helgen som följde blev sedan lugn för min del, sommarvärmen har hittat hit. Blev solning och eurovision i lördags och igår blev det inte många knop, förutom fram mot kvällen då det blev grillning hos Josse och Rickard innan jag och Josse gav oss ut på en springtur. Äntligen!

Känns inte så dumt alls med en liten ledig dag sådär mitt i veckan imorgon. Och så som planen ser ut nu så drar jag och Lina in till stan imorgon i hopp om att hitta lite somriga kläder. Har inga större förväntnigar på att hitta något då jag tycker affärerna inte riktigt har så mycket, brukar oftast hitta allt på internet. Dock är det ju alltid bra att kunna prova innan. Veckan i övrigt har flytit på rätt bra, ganska seg måndag men. Har hunnit med promenader både måndag och igår dessutom, orkar inte vänta ut förkylningen mer så jag tjuvstartar med lite promenader. Svårt att sitta inne den här tiden på året..
Victor fick då helg idag och har ganska nyss kommit hem, blev en liten surprise då det var tänkt att han skulle köra en stund imorgon. Mycket uppskattat här hemma!

 

Och så var det återigen sådär lagomt längesedan det blev skrivet något här, närmare bestämt en månad. Kan väl kanske delvis skylla på tidsbrist, och en stor del på inspirationsbrist också, dock börjar inspirationen och motivationen komma krypandes så smått. Så ska nu försöka ta tag i det här på riktigt, för tid finns nog egentligen. Har dessutom fått ta över Victors dator då han köpte en ny, vilket också bidrar till lite mer datatid. Mac i all ära men det var inte så dumt med en stationär. Har väl ändå hänt en hel del smått och gott sedan sist, min provanställning gick i April över till en tillsvidareanställning, känns obeskrivligt skönt. Det känns liksom som att sista pusselbiten i livspusslet fallit på plats och jag kan slappna av på ett helt annat sätt. Sen sitter det ju inte helt fel med semester i sommar heller. köpt mig en cykel har jag också gjort, hann en tur och sedan bröt en helvetes-förkylning ut som nu har hållit sig kvar i två veckor. Börjar vara less och vill ut och springa, jag och Josse hade kommit igång riktigt bra och jag började tagga för intervallträning också. Annars så har dagar och helger rullat på som vanligt, i goda vänners lag och ett besök på pinchos har också hunnits med.

Våren börjar verkligen göra sig påmind med plusgrader större delen av dygnet, jag känner mig absolut inte redo för den stundande sommaren. Det får mer än gärna stanna så som det är nu. Även denna helg har ju bjudit på fint väder, har dock inte tagit del utev det vidare mycket. Fredagkväll fick vi besök utav Mackan, så vi åt god middag på Olles. Igår körde jag upp till Åmliden för en Må-bra-dag på källan med Klara och Kim. Ångrade dock lite att jag inte valde att stanna över natten. och kvällen spenderade jag och Victor hos Josse och Rickard, trevligt! Idag har jag tagit tag i sådant där som man har en tendens att skjuta upp lite för länge, såsom åka med återvinning, städa till gardreoben och skotta av balkongen för att få plats med balkongmöblerna jag fick av svärmor. Men nu är det gjort och jag hade strax tänkt börja med mitt paltkok. Och efter paltkoman lagt sig så blir nog en promenad görat för denna söndagkväll.

Denna påsk har vi spenderat i Kaskeluokt, direkt jag slutade i torsdags så började vi rulla inåt landet. Vi fick äve med oss Bäckan. Dagarna har spenderats ute, runt en eld och på skoter. Vädret har verkligen varit på vår sida! På fredagen körde vi även över till Blaiken för att träffa Klara, Tomas och Ossian. Lördagen körde vi till stugan dit även Viktoria och Frallan hittade, blev en fin dag. Provade fiskelyckan ett tvärt, utan något resultat. Och igårkväll började vi rulla hemåt efter att vi varit ute hela dagen då vi kände att det skulle vara skönt att hinna landa hemma en stund innan man ska upp och jobba. Kände inte alls för att återgå till vardagen igen, hade gärna stannat veckan ut. Tur det ändå blir en relativt kort vecka i veckan. Och på lördag åker jag till Källan igen där jag möter upp Klara och Kim för en må-bra-dag. Ska bli riktigt härligt!

Och så hade helgen passerat och måndag står åter på agendan. Ge mig lite påskledigt, nu tack! Helgen bjöd dock på lite solenergi, älskar dessa vårvinterdagar. I lördags for vi upp på Vitberget och grillade till lunch och på kvällen styrde vi ihop en tacokväll hos Bäckan. Trevligt och gott. Gårdagen blev relativt lugn, en sväng till stan hann jag med för att fixa några grejer till bilen, imorgon är det dags för besiktning och upp till bevis. Kvällen igår bjöd på farmen-final, Linorna och co. kom hit för att se.
Som sagt var, måndag idag, förutom jobb så blev det sen ett armpass på gymmet. Resterande av denna dag ska jag nog göra så lite som möjligt.

Redan mitten på Mars och årets bästa tid är så gott som här. Synd bara att det fina vädret väljer att visa sig på vardagarna och ta semester på helgerna. Men vad har hänt sen sist då? Jag har hunnit gå en veckas utbildning som kranförare, bara lite övningskörning kvar så är jag redo att ta pensionärens plats. Ärofyllt! Vi har hunnit med en hejdundrande fest. Två svängar till Storuman har hunnits med, varav en var tyvärr för begravning utav vår tappra morfar som tillslut fick somna in i frid.

Annars flyter vardagen på som vanligt, har tagit tag i träningen, igen. Nu när jag har tillgång till gym på jobbet så blir det gym tre gånger i veckan och något spring/skidpass också. Ska även försöka hänga på svärmor och Elina och simma en gång i veckan. Mycket goda vanor, vilket märks i både kropp och själ. I övrigt finns inte så mycket att tillägga, livet flyter helt enkelt på.

Nu när vi klivit in i Mars redan så kanske det är dags att utvärdera 2017, innan vi vandrar in i 2018. Det blev ett läskigt, spännande, förvirrande, kärleksfullt, lyckligt, långt och framförallt lärorikt år. Mycket fokus blev på mig själv och karriärsmässiga mål. När året började jobbade jag på ett jobb jag vantrivdes på från dag ett, men jobb är ett måste så jag plågade mig igenom varenda vardag i 3,5 månad. Det var tungt, extremt tungt men ett nödvändigt ont för att fortsätta mitt liv här. Men ett telefonsamtal förändrade allt, jag fick anställning som maskinförare på Rönnskärsverken där jag även fick bli kvar efter sommaren och där jag nu fått chansen att lära upp mig på ett av de finare jobben där ute. Detta har gjort mig betydligt starkare och säkrare i mig själv.

Jag hade även ett roligt och upplevelserikt år. Vintern bjöd på mycket fina skoterdagar på olika platser. Spenderade mycket tid på havet i somras och åkte vattenskidor för första gången. En sak jag kommer minnas också är att jag dprang min första tjejmil. Det är något mitt yngre jag aldrig någonsin skulle kunnat drömma om. Hade en extremt fin helg i Stockholm med Josse. Under 2017 fick jag även checka av ett lifegoal, besökte Ullared och Gekås för första gången, vilket är något jag drömt om länge. Under årets gång fick jag den stora äran att bli moster. Till en underbar liten pojke.

Tyvärr var det också året som jag förlorade min allra bästa vän. Han jag saknar varje dag och förmodligen alltid kommer att göra. Han som gjorde allt svårt lite lättare, han kommer aldrig någonsin tillbaka. Himlen ville ta  honom tidiagre än vad jag ville lämna ifrån mig honom. Älskade Leo, förevigt saknad, aldrig glömd.


2017 var även året jag etablerade mig på riktigt i Drängsmark, officiellt flyttade jag hit dagen före nyår 2016 och jag och Victor blev Sambosar. Jag var rätt så nervös att flytta till en plats där jag inte kände någon (ifall man bortser från Victor) men folk här var extremt vänliga och det har inte varit speciellt svårt att komma in i gruppen. Och det finns vissa här som jag är extremt glad över att ha i mitt liv, som sprider så mycket glädje. Jag tror det har varit nyttigt för mig att komma på ett nytt ställe och stå helt på mina egna ben. En sak jag däremot måste bättra mig på är att besöka Storuman lite oftare, det blir alldeles för sällan och när man väl far dit är det så många som man vill hinna träffa att en helg inte räcker till. Måste också bli bättre på att höra av mig, har så många där borta som betyder så mycket, ett telefonsamtal är det minsta jag kan göra.


Så tacksam över vad detta året gav mig, och extra tacksam över att jag fått dela året med Victor. Han jag älskar, mer och mer för varje dag.

"Och nu hoppas jag innerligt att Leo får visa någon annan ung tjej rätt väg i livet. Han är ju inte såld än, utan även ute på foder denna gång, så mycket vågar jag inte släppa taget än."

Med de där meningarna avslutade jag mitt senaste inlägg, vilket håller på vara ett tag sedan, precis tre veckor efter det inlägget så finns han inte mer. Han hann aldrig visa någon rätt väg i livet, utan förlorade istället sitt eget, alldeles för tidigt. Jag har många gånger tänkt skriva här, för att bloggen inte ska dö, men att skriva ett inlägg utan att nämna Leo hade inte gått. Och att skriva om det har inte heller gått, jag har liksom inte fattat att han aldrig kommer tillbaka. Han står ju bara hos en fodervärd och en dag, så fort möjligheten ges, så kommer han att bo hos mig igen. Men det är tydligen inte så, han kommer aldrig tillbaka, till någon. När ska man börja förstå? När ska det sluta göra ont? Och när ska man acceptera det faktum att det inte fanns något som kunde rädda honom? TÄNK OM. Tänk om jag hade försökt ha honom i Ostvik ändå, risken att han skulle ha brutit benet den kvällen i en annan hage, på en annan ort är minimal.

Är det här mitt hästliv slutar? I 15 år har hästar alltid varit en flyktväg, ifrån allt som gjort ont, från allt jobbigt, från alla onda människor. Det har alltid varit en del av mig, framförallt Leo.

Han var min bästa vän, den enda som någonsin behövt mig lika mycket som jag behövt honom. Det är så svårt att förklara, för att jag tror inte det finns någon som förstått hur mycket hjälp genom livet jag fått av Leo. Tillsammans hade vi sex ben att stå på den här jorden med, nu har fyra kommit sig upp till himlen och kvar har jag bara två. Det är betydligt mycket vingligare, men det måste gå, tills den dag vi ses igen.

Sov gott min vän.

Och så hade det hunnit bli December, årets mysigaste månad. Älskar när det är ljus och rött överallt. Årets första julbord avklarade vi på verandan förra helgen, god mat, trevligt sällskap och bra underhållning. Och förra veckan flöt på, rätt långsamt men. Och förra måndagen skickade jag iväg Leo till en ny familj, till Luleå. Fick ju reda på i mitten av Oktober att förra fodervärden köpt en ny häst och inte kunde ha kvar honom längre. Hade inte så mycket tid att hitta någon ny och slet som ett djur, det skulle ju ändå kännas bra och inte bara ta första bästa. Tiden började rinna ut och började istället leta efter stallplats för att ta hem honom själv, men mitt i det där var jag tvungen övertala mig själv om att det inte var ett alternativ. Jag skulle göra allt för att Leo skulle ha det bra, vilket skulle göra att allt annat i livet skulle bortprioriteras, vilket både jag och folk i min närhet skulle få lida för. Så tillslut så fick det bli en familj i Luleå som han fick åka till och jag hoppas innerligt att det blir rätt. det gjorde ont att välja bort alternativet att at honom själv, jag kände mig så egoistisk, dålig och ansvarslös. Han har ju alltid funnits för mig när jag har behövt honom, men när han behöver mig vänder jag bara ryggen till och skickar iväg honom. Han läkte såren efter knivarna i ryggen, han va snäll när andra var mindre snäll, han var mig trogen varje dag och han kunde jag känna tillit till, vilket den mänskliga faktorn gjort det svårt att känna till något på två ben. Han bar upp mig när det var lite svårt att stå på mina egna ben. Men det går inte att hänga upp sitt liv på en häst. Sen jag släppte in Victor i mitt liv har han också gjort allt det där som Leo gjort tidigare. Han har visat att även mänskligheten kan vara pålitlig bara man träffar rätta människor. Och nu hoppas jag innerligt att Leo får visa någon annan ung tjej rätt väg i livet. Han är ju inte såld än, utan även ute på foder denna gång, så mycket vågar jag inte släppa taget än.

Jag vet det gör ont
Men tiden går fort
Och jag kan inte förlora mig i dig
Jag måste leva

Nu börjar det vara en stund sen, igen. Men ni har som vanligt inte missat så mycket i mitt extremt intressanta liv. Förra helgen begav vi oss till Storuman, umgås med familjen och se så att stället stod kvar. Det känns ungefär som det väsentliga. Lördagen spenderades till största del hos syster där det bjöds på middag. Och Ossian växer så det knakar. En lunchdate med min fina och saknade Nelly hann vi dock med också. Finns så många man egentligen skulle vilja hinna träffa, men en helg är väldigt kort. Är ju dock alltid skönt att komma hem igen när man varit borta. Jag har alltid varit extremt hemmakär och trodde väl nånstans att det skulle bli bättre när jag flyttat, att Storuman alltid skulle kännas mest hemma. Men efter en helg borta blir man alltid lika glad över att se Drängsmarks-skylten. Annars har det varit rätt lugnt, har varit rätt mycket stress runt Leo, förhoppningsvis börjar det ljusna lite nu. I alla fall nog för att vinna lite tid. Iövrigt finns inte mycket att nämna, hoppas på att veckan går fort då vi är ett gäng som bokat julbord och Euskefeurat på verandan på Lördag. Lär bli hur bra som helst.