Idag kom jag på hur mycket jag saknar dig
alla våra minnen, upplevelser och saker som vi löst tillsammans
det va du och jag, vännen
vi va oskiljaktliga och jag klarade mig inte länge utan dig
du fanns alltid till hands när jag behövde dig som bäst
när jag vart ledsen, glad eller arg så var du med mig
du klagade aldrig och allt va perfekt!
men tiden hann ikapp oss och vi skiljdes åt
ja tar på mig skulden som gav upp hoppet, hoppet om att du skulle bli bra
jag skulle ha kunnat kämpa mer och gjort nåt mer för dig
även om saker har förändrats och jag har följt utvecklingen utan dig
så ska du veta att ingen kommer nånsin kunna ta din plats, eller göra allt lika bra som du gjorde!


Nu va jag dramatisk ;p Haha men sakna 5610:an :P