And I asking you tonight

Har tillbringat lite tid framför tetris, och det är som allt annat här i livet. Först går man upp och är på topp, lika fort åker man ner igen. Sen på topp igen. Varför kan inte allt bara stanna där i mitten nånstans?!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0