Ett steg fram, två steg bak

Jag har gått vidare, jag har glömt
Sakna behövde jag aldrig, det fanns inget att sakna
Att gå tillbaka skulle vara att ge upp
Tillbaka vill jag inte, men ge upp är lockande
Men inte ens det skulle funka
inget skulle ändras, allt skulle fortsätta
Jag har tagit mig förbi den jobbigaste vägen
närmare att få ett slut på detta.
Då slog det mig, det finns inget slut
det fortsätter, tills någon faller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0