För så som jag kände har jag aldrig känt.

Jahapp, då ha man hunnit pallra sig upp o ätit nå mat. Starkt jobbat Lovisa!
Får väl se vart den här dagen rinner iväg, ska då iaf snart börja fara till skarven så att morfar får sin efterlängtade fisk. Sen få vi hoppas på bra väder ikväll.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0