Jag som trodde att jag klarade mig ensam

Jobbade från klockan tio idag, vilket gav mig en liten sovmorgon ändå samt pengar. Så jag ska inte klaga. Dessutom så kan jag återigen njuta av spotify igen, vilket känns hyfsat ok, dock kan jag säga att uttrycket "en gång Iphone, alltid Iphone" stämmer. Aja, sen så är det 11 månader kvar till studenten. Jag vet, sjukt länge men ändå, tiden kommer gå fort. Kanske lite väl fort. Dock känner jag mig inte orolig för tiden efter, det är tiden dit som känns mer oroväckande. Ett sista år, prestera bra varvat med att ha så kul som möjligt med vännerna, vännerna som kanske sedan försvinner. Prestera bra, blandat med tusentals funderingar. 12 års skolgång börjar kännas, och det här med att prestera bra börjar bli allt svårare. Och jag kan helt ärligt säga att jag gruvar en aning för att börja med pluggandet igen, tar för mycket tid och på tok för mycket energi. Tankarna flyger så lätt iväg på annat också. Snart har halva sommarlovet gått, halva tiden kvar och mycket som ska fixas så jag kan påbörja sista året med en positiv inställning till allt och alla.

 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0