Tröttheten som har infunnit sig under denna dag har inte varit nådig, har verkligen känts som jag har kunnat somna när som helst och var som helst. Men har lyckats hålla ögonen öppna hela dagen och snart är det ju faktiskt sängdags på riktigt så. Då kvällens planer inte riktigt blev som dom skulle så tog jag min lilla tysk och körde iväg för att bestiga Gippmokkhobben (?). Kuperad terräng och kraftiga stigningar med både löpning och raskt gåtempo kändes som ett bra alternativ speciellt eftersom att jag annars mest troligt blivit fast framför datorn eller något. Vet inte riktigt om mina ben håller med om den åsikten men det var hursom skönt att köra slut på dom. Det där som kallas kondition och som jag en gång i tiden hade i alla fall en tendens till verkar däremot inte existera men det kanske kommer med tiden. Utsikten från toppen är i alla fall värt varenda liten svettdroppe som kommer efter vägen.