Lördagkväll och har egentligen ingenting vettigt för mig och då börjar självklart tankarna att sväva iväg på det mest aktuella för tillfället, framtiden. Det är inte det att jag inte vet vad jag VILL göra efter gymnasiet, för planen har jag uppbyggd i huvet. Det oroande är att det är den enda planen, det finns liksom ingen reservplan. Och det behövs bara ett litet snedsteg och hela min plan raseras. Samtidigt som jag håller på att längta ihjäl mig till studenten så är jag också oroad över hur allt ska gå, ska jag lyckas eller är det dags att tänka ut en plan B. Fast samtidigt om jag tänker ut en till plan så vet jag att jag tvivlar, har jag bara en plan så vet jag att det är det enda jag har att satsa på.