Jag har nog aldrig haft en seriös tanke på att avsluta mitt liv, men visst har det funnits tider då man helst bara hade velat upphöra att existera för ett tag tills allt kändes bra. Men jag är för spänd för att se vad livet har att erbjuda för att inte vilja leva det fullt ut. Men om vi säger så här, den tyngsta tiden var nog vintern 2012, alltså början av vårterminen i ettan. Tror jag lyckades nå alla motgångar en tonårsbrud kan uppleva under en och samma gång, en tid jag hoppas jag aldrig igen behöver uppleva. Men att ta sitt liv, nej så långt har det aldrig gått och kommer heller aldrig göra. Jag har ju liksom bara ett liv och det tänker jag spara på, livet kommer ändå springa förbi en så man knappt hinner med. Sedan kan man ju lätt få små motgångar, men som löser sig rätt snabbt. Det var inte alls så längesedan jag hade en sådan, jag började känna uppförsbacken men sedan löste sig allt och jag fick sluttning igen.