Man ska ju aldrig egentligen säga att någonting går bra, för det är då allting brukar skita sig. Men jag måste nog ändå få säga att just precis nu är jag ungefär så nöjd över mitt liv som jag tror att man kan vara. Det känns liksom som att jag har allt, känner mig inte på ständig jakt efter något utan jag känner mig tillfreds precis som livet är. Jag kan inte komma på något som saknas. Jag har nyss tagit studenten och har hela livet framför mig, just nu har jag bra med jobb, och den tid jag inte jobbar så lever jag livets glada dagar tillsammans med människor som livar upp livet till det yttersta, tillexempel mina underbara vänner och min alltför braiga pojkvän. Köpte mig ganska nyss en bil som jag så länge viljat ha. Jag har dessutom en familj som ställer upp och bryr sig, en häst som jag kan göra till precis vad jag vill och som alltid ger ljusglimtar. Alla dessa faktorer har i sin tur börjat bygga upp något som varit bortblåst försvunnet i alldeles för många år, om det överhuvudtaget någonsin funnits, ett självförtroende. Så det får väl bära eller brista, men nu är jag nöjd!