Här står jag nu en dag ifrån att ta studenten, en dag ifrån att ta på mig den där vita klänningen och mössan som man tidigare bara kunnat drömma om. Så många år, månader, veckor, dagar och timmar man lagt ner på detta. Och imorgon tar det slut, bara så där. Men jag har klarat det, jag har stått ut när man har varit som mest skolless och imorgon tar jag studenten. Tiden har gått så fort trots allt och man är inte liten för evigt. Så vad ska det då bli av mig nu när allt bara tar slut? Jaa den som kan svara på den fråga får gärna säga till. Jag har sökt till universitet, men detta enbart för att se hur långt mina betyg räcker. Jag kommer alltså inte att tacka ja ifall jag skulle ta mig in. Kanske kan verka ganska dumt i vissas ögon, jag menar, jag är ju bara en samhällare. Det vill säga ingenting, jag är absolut ingenting efter skolans slut. Men anledningen är enkel och det behövs mer andra människors åsikter för att jag ska ändra mig, jag är inte färdig här än. Här har jag för tillfället allt jag behöver och allt och alla som får mig att må bra. Visst är det väl positivt att vara högt utbildad, tjäna multum och så vidare. Men till vilken nytta, ifall man inte trivs med livet runt omkring? Det är viktigt med jobb, som man trivs med, men för mig spelar det ingen roll ifall det är som expedit på Ica eller som advokat. Huvudsaken jag trivs och huvudsaken att jag mår bra även när jag går därifrån, det är ändå livet efter jobbet man jobbar för, det är efter jobbet vi behöver pengarna vi jobbat för. Kanske blir inte Storuman samma sak när vännerna tar sitt pick och pack och sticker, men det märks med tiden. Folk brukar säga att storuman står kvar, och självfallet gör det det, men det gör resten av världen också. Det är aldrig för sent att ta sig härifrån. Men det gäller att vilja härifrån, att sticka för att man själv känner att man vill härifrån och inte fara därför att man ska vara rädd att människor ska se ner på en för att man inte valt att sätta sin titel som prio nummer ett. Jag har levt mitt liv mycket baserat på andra människors åsikter, men nu är det dags att tänka efter själv och göra vad som känns rätt för mig och inte någon annan. För nu är det ett första steg ut i en värld utan skolan som trygghet, det är nu alla möjligheter öppnas.