Då det trots allt är sportlov så bestämde jag mig för att dra iväg hästapållen till ridhuset för lite hoppning idag. Hoppningen gick bra men lastningen hem gick däremot lite sämre, längesen det gick så dåligt. Ingen big deal egentligen. Motgång är mänskligt men för mig känns det som hela världen vänder piggarna ut mot mig så fort det går lite dåligt för mig. Kanske kan bero på att allt går så bra nu så att varje litet snedsteg noteras noggrant. Prestationsångest kanske. Men med orden "man måste möta motgång för att nå framgång" så släpper vi dagen och siktar framåt, mot våra mål. Hade i alla fall positiv energi då jag fick börja dagen med min fina pojkvän, allt blir som mycket lättare bara genom att han finns. Tur det. Och till något annat positivt så är det idag 100 dagar kvar till studenten så jag är just på väg in i duschen för att sedan dra vidare för middag och umgås med trevliga människor. Så det blir nog en bra dag av det här med.