Det börjar gå lite tungt nu, varje dag känns iprincip oövervinnerlig och tröttheten är ett faktum från det att jag slår upp ögonen tills det att jag får stänga igen dom igen. Kan dock bero på en blandning av hyperaktivitet och det dunkla vädret som ligger tyngt över oss. Förstå mig rätt nu, jag hatar sommarvärmen men det betyder inte att jag gillar regn och rusk. Klart och kallt ska det vara, punkt! Men skadeglad som jag ändå är så hoppas jag innerligt att alla sommarfantaster har fått lida lika mycket i år som jag fick göra förra året. För många varma soltimmar har vi inte haft. Men annars kan jag ju meddela en bra sak, onsdagen och halva veckan är avvklarad. Två dagar till helg och ledigt igen. Veckorna går fort men ändå inte, på något konstigt vis. Ena stunden vill jag stanna tiden men andra vill jag att den ska gå fortare. Känner mig inte nöjd där jag är i livet just nu och vill därför ta mig framåt till en tid då jag kanske fått alla pusselbitarna på plats och känner mig tillfreds. Men nu ska jag i alla fall göra mitt trötta huvud tillfreds genom att sova, natti!