Och vem kommer någonsin tacka mig

Enbart tisdag och både kroppen och huvet är sopslut. Nog hade jag förväntat mig att det nya körningarna skulle vara jobbigt, men hur tufft det skulle bli hade jag inte kunnat räkna ut förrän nu då jag faktiskt testat på det i två dagar. Finns absolut ingen ork kvar till något när jag slutar, men igår släpade jag mig ut i skogen med hästapållen i alla fall. Skönt att komma ut och bara släppa allt för ett tag. Idag for jag däremot bara dit och fixade allt. Annars har det inte hänt något alls ungefär. Men ska se färdigt idol nu och sedan sova, om än det för tillfället känns meningslöst då jag hursom är helslut på innan dagen är över. Och jag vet, nu blev det sådär negativt som jag försökt att undvika ett tag, men ibland så finner man inte så mycket ljus. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0