När allt det festliga och glada rinner ut i sorg

Hade absolut inga förväntningar på den här helgen egentligen, men den blev verkligen bra. Nog bästa storumandagarna på många år. Hat spenderat den med fina människor, både gamla och nya vänner. Samt arbetskamraterna igårkväll då vi grillade innan dansgalan. Hat ingenting att klaga på, ifall man bortser från tröttheten som infann sig nu. Sömn ha väl kanske varit en bristvara, men de tar jag ikapp inatt. Har förövrigt en rätt oplanerad vecka, ska nog mest bara ta de lugnt och göra de som faller mig in. Annars då? Tyvärr slutade inte helgen lyckligt och storuman står, än en gång, i stor sorg. De är ofattbart,  de är tragiskt och de ska inte få hända. Jag finner inte längre ord. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0