När man landat lite

Long time, no see som man brukar säga. Livet här borta flyter väl på i någon slags ordning, hunnit landa lite och dessutom fått hem min soffa. Så nu har jag någonstans att häcka, om än jag bara suttit i den en gång på två veckor.. Helgerna spenderar jag i Drängsmark, blir extrema kontraster då sedan att komma tillbaka till Bygdsiljum. Från att gå till liv och rörelse runtomkring mig 24 timmar om dygnet till att möjligtvis höra grannen i trappuppgången. Och livet i skogen då? Jag skulle ljuga ifall jag sa att det var samma sak som att ingå i grundforsarna. Där trivdes jag som fisken i vattnet från dag 1, där kände jag mig som "en av dom". Kanske hade jag det lite för bra. Här känns det mer ostrukturerat, god stämning är inget jag upplevt och jag själv känner mig mer eller mindre bara i vägen. Första gången sedan jag satt mig i maskin första gången som jag inte riktigt trivs där. Har väl återgått lite smått till de här att leva på helger och bara finnas till på vardagar. Menmen, antingen blir det bättre eller så blir det något annat. Man ska inte krångla till det så mycket, finns alltid lösningar. Aja, nu ska jag ta reda på mina saffransbullar och försöka komma i lite julstämning, om än jag aldrig lär komma upp i samma nivå som hemma. Kommer nog dessutom inte ta mig till storuman förrän den 23, kändes lite smådrygt då inlandsnerven börjar längta lite hem. Tackar högre makter för att jag har Victor. Och på tal om bra människor, vi fick finbesök av Kamelen helgen som va!

 



Mycket nytt

Första gången på länge som jag faktiskt har något intressant att tillföra till denna blogg. Kan numera klassa mig som kustbo, allt skedde väl ganska hastigt och lustigt med både jobb och boende. Har ju i och för sig på senare tid varit halvtids-kustare då jag spenderat ledig tid hos Victor i Drängsmark. Men nu blir jag Bygdsiljumbo och kört mina första timmar i nya maskinen idag. Att gå från rött till grönt var större omställning än man kunde tänka sig, helt slut på i huvudet då alla knappar och spakar är helt annorlunda. Men det ska väl gå att ställa om sig, I hope. Att lämna Storuman har däremot inte varit något jag gruvat för, har väl egentligen haft en längtan därifrån ett tag, känt att jag liksom är färdig där. Och som alla alltid sagt; Storuman står alltid kvar. Och dessutom tycker jag om Bygdsiljum, jag tycker om min nya lägenhet, jag tycker om att ha nära till Victor, jag tycker om att allt är nytt och spännande. Något som jag tycker mindre om är att Leo inte följt med, och just ikväll skulle en mystur i snön varit välbehövlig. Det var väl ungefär allt vad jag hade att säga nu, får väl återkomma snart då jag kan uppdatera lite mer om läget och fått flytta in i lägenheten. Hade!

 
 
 

Lovisa Olofsson

En inlandsbo här på villovägar och äventyr vid kusten. Ursprungligen från skogen utanför Storuman men numera bosatt i Skelleftehamn. Här lever jag och jobbar, med betoning på sistnämnda. Men förutom jobb så lever jag faktiskt livets glada dagar! En tant i sina bästa år helt enkelt.


RSS 2.0