Det är inte alla dagar man vaknar upp och får reda på att man härmed kan titulera sig som moster. Sent igårkväll kom nämligen en liten pojke till världen som jag har fått turen att vara moster till. Helt sjukt! Längtar verkligen tills jag får träffa den lilla knodden. Det är en sån här gång man märker att man bor långt bort numera, jag kommer inte kunna vara med hans utveckling på samma sätt härifrån som jag kunde ifrån Storuman. Jag menar det är drygt två månader sedan jag träffade Klara, nog för att hon inte växer så mycket på två månader så gör en sån där liten krabat det. Jag får helt enkelt vara så närvarande jag kan.

Och idag för 25 år sedan så kom en annan knodd till världen, nämligen Victor. Firandet av honom får sparas till helgen då han inte är hemma förrän imorgon. Tårta och paket ska han självklart ha, det är då det minsta jag kan göra för allt han gör för mig, min finaste. Iövrigt har det varit en vanlig onsdag, svängde förbi solbacken när jag slutade för att köpa lite grejer jag behöver för bakandet som kan vara lite knivigt att hitta i Kåge. Så var hemma rätt sent vilket resulterat i att det enda jag hunnit göra är middag, en kaka och dammsugning. Och mer blir det inte för nu ska tanten sova då sömn blev en bristvara natten som var. Natti!