En riktig TB
Hittade min hårddisk häromdagen och hittade en massa gammalt och gott som jag känner är för fit för att inte dela.
GYMNASIET
Medialektioner, stockholmsresa, vinterfjälltur där jag trodde att jag skulle stryka med och allt däremellan!
Hästar
Det finns 4 hästar som under åren satt sina spår. Ofeigur, den lilla vita envisa åsnan. Leo, min bäbis och den bästa vän jag haft. Terry, ponnyn som lärt mig det här med att "res dig efter varje fall". Och sen Romeo, tävlingskompanjonen, när sådant var aktuellt och intressant.
GYMNASIET
Medialektioner, stockholmsresa, vinterfjälltur där jag trodde att jag skulle stryka med och allt däremellan!
STUDENTEN
Den kan ju vara värd ett eget litet avsnitt i denna Throwback
Den kan ju vara värd ett eget litet avsnitt i denna Throwback
BALEN
Min broder ställde snällt upp som balpartner då kärlek och uppoffringar på den tiden var obefintliga.
Min broder ställde snällt upp som balpartner då kärlek och uppoffringar på den tiden var obefintliga.
Myndig
Året som 18 åring bestod av mil efter mil som fyllechaffis, och givetvis var det ju kul att få köpa 2,5or
Parteeey
Dans, sång, galna upptåg och ett five-besök i solglasögon för ett blåöga som inte var alltför diskret
Året som 18 åring bestod av mil efter mil som fyllechaffis, och givetvis var det ju kul att få köpa 2,5or
Parteeey
Dans, sång, galna upptåg och ett five-besök i solglasögon för ett blåöga som inte var alltför diskret
Det finns 4 hästar som under åren satt sina spår. Ofeigur, den lilla vita envisa åsnan. Leo, min bäbis och den bästa vän jag haft. Terry, ponnyn som lärt mig det här med att "res dig efter varje fall". Och sen Romeo, tävlingskompanjonen, när sådant var aktuellt och intressant.
Judit
Mitt livs första riktiga kärlek. Som i och för sig gav mig gråa hår och fick vandra vidare efter bara 1 år
Kamelen
No words needed
Mikkatilda
Mathilda och Mikaela,vissa interna grejer som det bara var vi 3 som brukade göra, typ som att äte och skjuta pommac.
Mitt livs första riktiga kärlek. Som i och för sig gav mig gråa hår och fick vandra vidare efter bara 1 år
Kamelen
No words needed
Mikkatilda
Mathilda och Mikaela,vissa interna grejer som det bara var vi 3 som brukade göra, typ som att äte och skjuta pommac.
Söndag
Ännu en vecka som börja lida mot sitt slut. Tragisk vecka för Sveriges del i och med terrordådet i fredags, om än det bara varit en tidsfråga så är det ändå lite overkligt när det väl händer. Men mänskligheten är ond och jag antar att det mer eller mindre bara är att vänja sig, tror det kan va svårt att få sånt här att upphöra, tyvärr. I Drängsmark har då i alla fall läget varit under kontroll i helgen. Agerade chaffis till krogen för grabbarna i fredags. Och igår kom mamsen på besök så vi passade på att fara förbi hos Leo för att hälsa på. det känns så skönt i hela mig att han har det bra där han står, att han får den tid han förtjänar.
Denna dag har gått i lathetens tecken, har inte blivit alltför mycket gjort förutom att vi for ut en sväng med fyrhjulingen och sen har vi hunnit med att handla också. sånna dagar kan också va sköna. Och imorgon är det måndag och Victor far ut i skogen, ska nog fara ut till dom nån kväll i veckan, lukta lite skog och kanske fälla nåt träd.
Hade!
Denna dag har gått i lathetens tecken, har inte blivit alltför mycket gjort förutom att vi for ut en sväng med fyrhjulingen och sen har vi hunnit med att handla också. sånna dagar kan också va sköna. Och imorgon är det måndag och Victor far ut i skogen, ska nog fara ut till dom nån kväll i veckan, lukta lite skog och kanske fälla nåt träd.
Hade!
Hejdå söndagsångest och hej igen livet!
Så var man hemkommen efter en helg i Storuman, det är lite för många människor man vill hinna träffa för att en helg riktigt ska räcka till. Denna gången prioriterade jag Klara, Tomas och Ossian. Vill va så delaktig som möjligt i Ossians uppväxt. Men hann även med lite snabba träffar med några saknade människor, såsom Nelly, Jonas och Ida. Och i fredags gjorde jag min sista dag på Xzakt, vilket var på tiden för både min kropp och mående. De senaste veckorna var varje morgon en mental kamp för att slita sig upp och bege sig iväg på jobbet. Ständig huvudvärk och dålig sömn. Det är som att ett tryck lättat och den ständiga stress jag känt är borta, jag känner mig som förut; glad och levande. Nu har jag dock tre veckor att fylla ut innan mitt nya äventyr väntar, men det är ju ingen större evighet så det ska nog lösa sig. Nu tänker jag ta en lång dusch, krypa ner i sängen framför wallander och njuta av att söndagsångest är ett begrepp som inte längre existerar. Ta hand om er!
